15 november 2005
Varg
Tänk vilken syn, att få se en livs levande varg spatsera förbi huset. Jag skulle knappast ha sinnesnärvaro nog att fumla med kameran utan jag skulle nog bara njuta av synen och bevara upplevelsen i minnet.
Jag hoppas vargen klarar sig från att bli överkörd eller tjuvskjuten av någon illasinnad varghatare.
Vart är vargen på väg? Ute för att leta en partner efter att ha blivit utesluten ur flocken? Men går han inte åt fel håll? Jag vet inte varför jag antar att det är en hanne, men är det inte ofta de som blir utstötta ur flocken och måste lämna den för ett finna ett eget revir?
Ingen rädder för vargen här inte. Jag vet att varghatarna i norr tycker att vi Stockholmare är vargromantiker. Nå, må så vara. B. har en kompis som var uppåt och jagade och släppte sin hund i skogen. Den hunden hade otur och träffade vargar. Inte blev jägaren hatisk mot varg för det utan förbannade sig själv för att han släppt hunden lös i skogen. Vargar ser hundar som mat. Vargar ser inte människor som mat, utan mer som ett hot.
Vargen är inte farlig, då skulle jag vara mer rädd för att stå öga mot öga med en uppretad björnhona som försvarar sina småttingar eller en ilsken älgko som kan bli riktigt elak om hon tycker att man kommer för nära henne och hennes kalvar, för att inte tala om den tiden på hösten då de äter jästa äpplen och blir riktigt på kanelen. B.s bror hade en sådan älgko på tomten för några år sedan, de sprang gatlopp till bilarna :).
// Annica Tiger