31 maj 2005
Fucking djävla KS
Jag hade tänkt återknyta till det jag skrev i morse "Bloggade - fick sparken", men det får jag ta en annan dag.
Just nu är jag så arg att jag nästan kokar över. Jag är i alla fall av med den där stora skenan på vänster hand och har nu ungefär sex veckors träning för att få lång- och ringfingret tillbaka till defaultläge, med hjälp av en arbetsterapeut. Just nu ska jag inte gå ut och lyfta på handen :), för långfingret har fastnat i ett "fuck you-läge". Kan kanske missuppfattas :). Nu känner jag smärta i de skadade fingrarna, när de låg still i skenan kändes inget. Jag inser att de närmsta veckorna blir tuffa. Men det som inte dödar en, härdar en – eller hur det nu var.
Men det jag är heligt förbannad på är att jag har gått omkring med en fraktur på strålbenet i snart tio dagar bara för att KS missade den helt. Jag har haft så ont i höger hand att jag inte kunnat tända en cigarett, använda bilens växelspak eller ens vrida låsvredet på ytterdörren. Men när sjukhuset sa att handen var okey (trots att den hade kunnat tävla med vilken blågul flagga som helst) så trodde i alla fall jag på det. Läkarna kan lite mer om handskador och frakturer än jag. Trodde jag i alla fall.
Min lösning för att lindra smärtan var att linda handen och armen, så hårt jag bara vågade. Det var det enda sättet som gjorde att smärtan lindrades. Stukning tänkte jag, dum som man är. Det går över.
Distriktsläkaren undersökte min högerhand i dag och hon sände mig direkt till akutröntgen på Jakobsbergs sjukhus. Där träffade jag förövrigt en person som jag blev jätteglad att se och få krama om. Jag har funderat mycket och ofta på henne, men inte vågat ringa. Sån är jag. Jag ogillar att prata i telefon och addera lite blygsel till det så blir det en dålig kombination.
För att återgå till högerhandens strålben som har en tio-dagars gammal fraktur, som i princip har börjat läka ihop, lite snett - men ändå. Så nu sitter jag här med en av läkaren väl bandagerad högerhand och är sjukskriven till den 21/6, då jag ska på återbesök.
Men tänk hur mycket smärta jag skulle ha sluppit dessa dagar om KS sett frakturen och lagt en skena eller gipsat på en gång.
Nu kom skärmtangentbordet väl till pass!
Lång drapa - lättare att skriva med det,
men jag är arg och framförallt besviken.
Men det kanske en och annan kan förstå?
// Annica Tiger
Bloggade - fick sparken
Jag är en notisläsare och
små notiser gör mig ofta nyfiken.
Jag läste denna lilla notis i AB.
Alla ska ju blogga nu för tiden. Men det kan straffa sig. Elaine Liner, lärare på en skola i Dallas, skrev målande beskrivningar av sina elever i sin nätdagbok. Nu har hon fått sparken.
Under pseudonymen Spökläraren skrev hon bland annat "på den här skolan verkar varenda unge gå på tung medicinering". Hon kallade också eleverna "knappt läskunniga".
När hennes identitet avslöjades sades hon upp från sin tjänst. Blogg är en dagbok på nätet, öppen för alla att läsa.
Houston Chronicler-Aftonbladet
Jag blev nyfiken och sökte vidare på nätet och fann att notisen hade nog kunnat bli en hel artikel. Visst – hon fick sparken. Men läs gärna dessa två artiklar nedan (engelska).
The Phantom Professor says it was an outlet and could be a movie.
Since her story broke, Liner said several agents have called and she is actively working to sell her story. "I heard the two words every writer waits a lifetime to hear," she said. "Movie deal."
The Phantom Professor
Many students who are Liner fans say that they love the blog. Brooke Beals, a senior, says that the first time she read Phantom Professor, it was a little uncomfortable. "She tells the brutal truth, and I had a lot of emotions," Beals said. "But she’s a writer and that’s what she does and it should be supported." Added Beals: "Everything in there is true."
Jag tror inte att läraren hänger läpp för att hon fått sparken. Hon verkar ha stöd av många elever, dessutom kan hon ge ut bloggen som bok eller varför inte som ett manus för en film?
// Annica Tiger