« PJ :( | Startsidan | Är antalet besök viktigast? »

19 november 2004

I skuggan av våldet

Barnens rätt är att inte behöva vara rädda barn. Rädda barnen och BUP Bågen har i samarbete med Måsen Film AB gjort filmen "I skuggan av våldet" och filmen skildrar kvinnomisshandel ur ett barnperspektiv. Det är mycket svårt för ett barn att tvingas se sin mamma misshandlas och barnet behöver hjälp för att förstå och bearbeta sina upplevelser, om de inte får det kan upplevelsen prägla resten av deras liv. Ändå är det få barn som får hjälp att bearbeta sina trauma.

Varje år blir mellan 100.000 och 200.000 barn vittne till hot och misshandel i sina familjer. Ofta nämns inte ens barnen i polisens rapporter när de har varit på utryckning till ett lägenhetsbråk och kontakten mellan polis och andra myndigheter, som skulle kunna hjälpa dessa barn, fungerar inte alltid. Barnen verkar glömmas bort. Rädda barn. Glömda barn.

Barnen verkar ofta även glömda när föräldrarna tvistar om vårdnaden. Det är sällan barnen får göra sin röst hörd i vårdnadstvister, även när de passerat gränsen där rätten S K A lyssna på den (12 år). Enligt Socialstyrelen studie (Glimtar av barn från vårdnads-, boende- och umgängesdomar 1999 respektive 2002) framgår barnets åsikt, vilja eller önskemål endast i cirka en femtedel av vårdnadstvisterna mellan 1999-2002.

I hälften av målen redovisas inte barnets åsikt, vilja eller önskemål alls i domarna och det framgår ibland inte ens om någon vårdnadsutredare har haft kontakt med barnet. Föräldrarna har sina advokater och målsägandebiträden, men barnet har inget när det gäller vårdnadstvister och då undrar jag med automatik – vem tar till vara barnets/barnens intressen? Det är ju faktiskt barnen alla dessa vårdnadstvister handlar om, och inte föräldrarnas rätt. Barnens rätt då? Det borde vara krav på att A L L A barn ska ha ett målsägandebiträde som tar tillvara deras intressen.

I knappt hälften av målen döms till gemensam vårdnad mot en förälders vilja, ibland även när våld förekommit och samarbetsproblemen förefaller vara stora. Här om något borde barnen få göra sin röst hörd. Det finns barn som tvingas till umgänge fast de inte vill. Tänk om någon av oss vuxna skulle bli ådömda att umgås med någon som skadat oss, förgripit sig på oss, nästan dödat vår partner eller på annat sätt har uppträtt så att man bara vill gå och gömma sig när man ser personen? Skulle aldrig hända. Men barn utsätts för detta. Det är inget som tillhör ovanligheterna.

Det finns scener jag sett på TV från nyhetssändningar som jag aldrig kommer att glömma, de har etsats sig fast på mina näthinnor. Barn som sparkande, skrikande och gråtande har tvångshämtats av polis mot sin vilja, till umgänge för att rätten dömt till gemensam vårdnad eller i vissa fall förts bort för gott då en part fått enskild vårdnad, tvärtemot barnens vilja. Ett barn ska inte behöva utsättas för detta. Tänk dig själv om polisen om och hämtade dig på jobbet och trots dina vilda desperata protester förde dig till en helt annan ort och till en person du inte vill bo ihop med längre, kanske aldrig ens tidgare har bott hos?

Ja, jag vet att det är svårt att dra paralleller.
Men försök att förbise detta faktum och tänk dig in i
de situationer jag försöker beskriva, som vuxen och
fundera på hur ett barn skulle uppleva det.

// Annica Tiger

Annica Tiger november 19, 2004 6:36 FM