« Audioblog | Startsidan | Rattfylla »
20 oktober 2004
Psykiatrireformens fel?
Andemeningen med genomförandet av psykiatrireformen är att psykiskt sjuka ska integreras i samhället och att kommunerna i sin tur ska ta ett större ansvar för att så sker. Tanken hos beslutsfattarna var nog god. Men det finns människor som är så pass allvarligt sjuka att de faktiskt bör vårdas på stängda psykiatriska avdelningar. Men i Stockholm stängdes både Långbro och Beckomberga och därmed försvann många vårdplatser, men å andra sidan så sparades många skattekronor - men frågan är om vi inte nu får betala priset för den kortsiktiga besparingen.
Målet med psykiatrireformen är att förbättra livssituationen för dessa personer, öka deras delaktighet i samhälle genom en rad insatser, exempelvis anpassade bostäder, stöd i boendet, rehabilitering och anpassad sysselsättning. Här har kommunerna misslyckats anser jag. Många psykiskt sjuka lämnas vind för våg. Antalet hemlösa ökar och i den gruppen finns många psykiskt sjuka som borde få vård.
Själv försökte jag för ett tag sedan få tag på en kille, som är lika gammal som jag, och efter mycket letande hittade jag honom. Han är schizofren och lever under inhumana omständigheter i sitt egna skitiga hem (en gång om året kommer en saneringsfirma och röjer upp bland bråten), han hör röster på nätterna och lever faderrullan (hur står grannarna ut?) och lever lika eländigt som 51-åring som han gjorde som 21-åring. Det smärtade i mitt hjärta att förstå hur illa det var ställt. Jag pratade med en f.d god man som var alldeles förtvivlad över att mannen inte får adekvat vård. Han hade försökt att få journalister intresserade av detta faktum att psykvården inte fungerar i praktiken, men utan resultat. Nu har han ledsnat att försöka. Nu har han tystnat.
Jag har jobbat både på Långbro och Beckomberga som mentalskötare (numera heter det skötare i psykiatrisk vård). Jag hade slutat att jobba inom vården när psykiatrireformen kom, men har ofta undrat över hur dessa människor jag mötte på Långbro och Beckomberga har det nu för tiden. Jag tror inte att socialtjänsten kan tillgodose alla deras speciella behov av vård. Det kanske inte mentalsjukhusen kunde göra till fullo heller, men kunskaperna och viljan fanns och frågan är om dessa kunskaper och viljan finns ute bland kommunerna.
Med tanke på alla dessa illdåd som är till synes helt omotiverade och utförda av psykiskt sjuka personer så tror jag att mina tankar om att psykiatrireformen har misslyckats kanske inte är helt felaktiga. Med stor sannolikhet dödades i går en liten pojke och en kvinna av en psykiskt sjuk ung man. Det finns inga kända motiv till dådet, inga svar och knappt kanske längre några frågor. Kvar finns bara en oro. Var kommer det att ske ett dito vansinnesdåd nästa gång? Vilka kommer då att drabbas? Det är inte frågan om, utan när.
// Annica Tiger
Annica Tiger oktober 20, 2004 10:06 FM