« Risker med IP-telefon | Startsidan | Så fel det kan bli »
8 juli 2004
Helt off hela dagen
En lång dag på Kolmården. En underbar dag. Sett på när tigrarna matades. Såg delfinshowen. Åkte safarirundan. Såg fågeluppvisningen. Hann med att kika på alla djur och såg till och med de skygga vargarna. Höjdpunkterna var mamma björn och hennes fyra nallebjörnsungar. Så söta att man nästan ville hoppa ned och krama om dem :). De nya elefanterna blev en besvikelse. De såg inte ut att må bra. Har de inte acklimatiserat sig? Det finns väl inte tuberkulosssmitta kvar på Kolmården, efter de gamla som tyvärr avlivats? På hemvägen stannade vi till i Järna och hälsade på min lillasyster och lilla Avi, som kom ihåg oss och hon blev glad över att se oss, lilla taxfröken som numera fyllt 14 år.
Jag har alltså varit helt off från nyheter och nätet.
Mycket skönt och avkopplande.
Väl hemkommen kikade jag på Rapport.
Det hade hänt en hel del i dag såg jag.
Mijailovic dömd till psykvård. Tja, då är han väl ute på gatorna om några år. Jag tror inte att det var ett riktigt domslut och jag misstänker att det kommer att överklagas. Det är lätt att fejka för att bli kryssad och slippa fängelse. Har man som han varit inne i svängen, så vet man hur kvarnen ska dras. Ja, jag står för mina tankar och funderingar kring detta.
Som lök på laxen lär väl Knutbypastorn frias helt, när väl den domen kommer. Rättsväsendet är ibland lika obegripligt som sfinxens gåtor. Ibland döms det till livstid för mord. Vi satt just och diskuterade detta i bilen på väg ned till Kolmården. När män dödar sina hustrur eller sambos brukar det ofta bara resultera i 4-6 års fängelse. Mijailovic dömdes till livstid av tingsrätten och nu blev det ändrat. Är liv olika värda? Det var kontentan av vår diskussion och vi kom fram till att så är fallet. Familjevåldsmord eller vad de morden nu ska kallas tenderar till lägre straff kan tyckas.
Kubasvensken hemma igen, det var ett glädjebesked. Snacka vilken glädje hans far ska ha känt tidigare i dag när sonen kom hem. Vad killen tänker vet han nog bara själv. Hur mår man efter två och ett halvt år i vidriga förhållande på Guantánamo-basen på Kuba? Jag hoppas att han får hjälp att komma tillbaka till samhället och att han sedermera kommer att återhämta sig och kunna lägga dessa helvetiska år bakom sig utan att de sätter spår i form av bitterhet eller ilska, samt att han på något sätt kan kräva ersättning av USA. Det bör han ha tycker jag.
// Annica Tiger
Annica Tiger juli 8, 2004 8:27 EM