« Kokbok på vift | Startsidan | Logiskt ämnesbyte? »

25 mars 2004

Jag vill leva

Jag spelade in dokumentären på tvåan i går, "Jag vill leva". Den går i repris på lördag 27:e mars, 12.45.

Dokumentären handlade om en narkoman, som efter ett återfall (efter många års drogfrihet), lovade sin dotter att han skulle vara drogfri på sin 50-årsdag. Det var han, men tyvärr fick han ytterligare ett återfall och heroinet tog sedan hans liv.

Jag såg den nu på morgonen och den väckte starka reaktioner hos mig. Det är lite personligt, eftersom min storebror dog i en överdos heorin och först när grannarna klagade på lukten och ringde polisen, fick vi anhöriga reda på vad som hänt.

Jag är övertygad om att det finns människor som föds ensamma, lever ensamma och dör ensamma. Inte alltid kanske bokstavligt talat – de kan ha människor runt omkring sig, men rent själsligt. Det är ett tomrum i själen som aldrig kan fyllas, så att det försvinner.

Bekanta och ytliga vänner är inte alltid tillräckligt. Goda vänner däremot (de växer inte direkt på träd för en del) och framförallt en partner kan vara en lisa för själen. Men det är inte alla förunnat. Ensamhet är ett av välfärdssamhällets största problem. Det syns ofta inte utanpå, men det känns inuti.

Många börjar missbruka alkohol av den anledningen och andra tar till andra droger. En del blir självdestruktiva och lever på randen till ett självförvållat helvete, som om smärta på något sätt skulle kunna fylla tomrummet. Till den gruppen tillhör en del prostituerade. Ja, det kanske är kontroversiellt att påstå detta.

Tänk på detta nästa gång du går förbi ett "djävla fyllo" eller en "satans knarkare". Det finns alltid en historia, men det är sällan någon som vill lyssna eller veta vid den. Skomakare, bliv vid din läst.

// Annica Tiger

Annica Tiger mars 25, 2004 10:05 FM