10 september 2003
Omplaceringar
En tjej på jobbet ville att jag skulle göra lite research inför en kommande artikel hon skulle skriva om varför en del väljer att adoptera hundar från exempelvis Spanien. Hon är själv aktiv i en förening som förmedlar omplaceringar av svenska hundar. Jag hamnade på denna sida http://www.animals.de.tf/. Den sade mycket mer än miljoner ord. Det finns hundar som far illa i Sverige. Men jag vill inbilla mig att vi inte är såååå grymma som i vissa andra länder, där hundar inte behandlas som husjur utan som slit- och slängvara - eller ens det. Jag minns hundarna jag mötte i Bulgarien. Hade jag kunnat hade jag tagit hem allihop. Mitt hjärta blödde. Mitt härta blöder fortfarande.
Fler länkar:
http://www.ada-hundar.org/
http://www.hittehund.nu
Varför?
Här finns ännu fler länkar:
Länkar
Flera länkar
// Annica Tiger
Djurmisshandel
Sociologen Carin Holmberg har gjort den första svenska studien om våld mot djur i misshandelsrelationer. Inget nytt under solen. Våldsamma män slår även husdjuren. Männen hotar att skada eller döda husdjuret om de vet att kvinnan har en nära relation till det. Jag känner till några fall där mannen in facto har dödat familjens hund, bara för att straffa och plåga kvinnan. Denna hotbild kan även innebära ytterligare en svårighet för kvinnan att lämna relationen. Oron för barn, husdjur och dem själva blir ett hinder. Ett hinder för kvinnan. Ett medel för mannen att isolera och kontrollera henne. Läst i Roks senaste nummer av Kvinnotryck.
Djurplågeri. Kvinnomisshandel. Barnmisshandel. Det går hand i hand. Hur det är i dito motsatt förhållanden vet jag inte. Det vet ingen - utom de som nu utsätts. Ingen lär heller aldrig få veta om inte männen anmäler, så det kommer in i statistiken. En gång i tiden så togs inte kvinnornas anmälan på allvar, om de ens gör det i idag. Jag fick ett mail från en kille som tyckte att jag inte tog männens problematik på allvar. Nå, det kanske inte är så konstigt? Jag har nog med att försöka förstå mäns våld mot kvinnor, djur och barn. Men jag tar det inte på oallvar. Men det får inte, kan inte rättfärdiga, överskugga eller negligera den problematik som existerar.
// Annica Tiger