« Dammsugarpåsar | Startsidan | Måste det vara en kvinnlig partiledare? Just nu? »
6 januari 2007
Kåt, glad och tacksam?
Sportiga Marie
Cornelis Vreeswijk
Emot vederlag för allt obehag älskar hon sin nästa....Hennes mun är röd, men hennes blick är död såsom aska.
Jag tycker att Cornelis låt om Sportiga Marie säger en hel del. Den säger mer än Petra Östergrens nya bok "Porr, horor och feminister".
Feminismens grundidé är att varje kvinna själv ska få definiera sin situation och bestämma över sitt liv. Petra Östergren undrar varför detta inte gäller kvinnor inom porr- och sexbranschen, och varför får man aldrig höra sexsäljarnas egna röster?
Jag ska erkänna att jag inte läst Petra Östergrens bok och den kommer nog inte att finnas på min inköpslista. Men jag har följt debatten och vad jag förstår så har hon i boken valt att ge röst åt kvinnor i boken som bara har positiva inställningar till att sälja sin kropp.
Världens äldsta yrke. Men då får man kanske ha i åtanke att det länge inte fanns något annat sätt att försörja sig på för många kvinnor som blev änkor eller på annat sätt utstötta ur samhället, innan vi blev någorlunda jämställda och kvinnorna kom ut på arbetsmarknaden.
Givetvis finns det lyckliga horor, men det finns olyckliga horor och jag undrar om inte de olyckliga är i majoritet. Det finns säkert olyckliga kassörskor också som inte trivs med sina jobb, men de har i alla fall möjligheten att säga upp sig och byta arbetsplats, alternativt byta till något annat yrke.
Debatten om sex och moral lämnar jag därhän. Vad folk gör i sängen är deras privatsak. Allt som sker via frivillighet är upp till var och en. Men så fort det förekommer tvång är jag tveksam, det gäller barnpornografi, trafficing och kvinnor som tvingas ut i prostitution av olika anledningar. Det kan vara att de måste finansiera sitt drogmissbruk eller att de har en man/hallick som tvingar dem.
Nu vet jag inte om Petra Östergren har en eller flera döttrar, men om hon har det så undrar jag hur hon skulle ställa sig om en eller flera av dem valde att prostituera sig. Det är inte bara ett vägval kantat av rosor. Jag tänker bland annat på Linda Lovelace och hennes bok Skärseld.
Kåt, glad och tacksam.
Varför så många lyckliga horor i medierna?
En läsvärd artikel av Åsa Linderborg.
Louise Eek har strippat och sålt sin kropp
– nu vill hon krossa myten om den lyckliga horan.
Även den artikeln är läsvärd.
Att sälja sex är inte ett jobb i mina ögon. Tänk om a-kassan skulle anvisa platser på bordeller till arbetssökande, främst kvinnor? För det finns få manliga bordeller, jämfört med antalet kvinnliga dito. Att sälja sex om man njuter av det får mer anses som en hobby i så fall.
För dem som inte njuter av att suga av kukar som luktar av gammal smegma eller bli påsatta av män som behandlar dem illa, gör saker med deras kroppar som de inte skulle göra frivilligt om de inte var tvungna - det när min åsikt om att prostitution aldrig kan eller inte bör bli betraktat som ett yrke.
Det vore intressant om Petra Östergren kunde tänka sig att göra några månaders prao inom porr- och sexbranschen. Inte den glamorösa dito, utan exempelvis på Malmskillnadsgatan eller i ett rum där fyra insmugglade lettiska flickor tvingas till prostitution, efter att ha sålts av sina föräldrar eller lurats hit under falska premisser om ett nytt liv och ett bra jobb.
Pretty Women är en film.
Rent av en askungesaga.
Verkligheten något annat.
Porr- och sexbranschen är inte alltid positiv.
Andra bloggar om:
trafficing, prostitution och barnpornografi
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 6, 2007 4:55 FM