« Alla ska vara med | Startsidan | Får alla gå hem nu? »
6 december 2006
Äntligen har Sverige fått en arbetarregering
Moderaternas nya kampanj går ut med budskapet att äntligen har Sverige fått en arbetarregering
Kejsarens kläder minner det mig om. Moderaterna har aldrig värnat om arbetarna och kommer aldrig att bi en arbetarregering, oavsett om de kallar sig det nya arbetarpartiet. Det skorrar falskt.
– Vi menar att en arbetare i dag är en som arbetar och uppbär lön, och vill uppmuntra och synliggöra de människorna.
Har inte alltid arbetare varit någon som arbetar och uppbär lön?
Jag trodde först att det var ett skämt att moderaterna har en form av tävling som går ut på att utse landets bästa arbetare. Vad jag har förstått har de inte fått speciellt många nomineringar.
Vinsten? Här kommer det som gjorde att jag trodde att det var ett stort skämt. Vinsten är *hipp hipp hurra* en lunch med arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. I mina ögon vore det mer ett straff. Vad kan en arbetare och han ha gemensamt?
Bloggen Ploggen skriver om Janne Josefssons intervju med nationalekonomen Marian Radetzki i Striptease från 1997. Öka klyftorna för att sänka arbetslösheten? Nej, det är inte rätt väg att gå.
Mina tankar far till statarsystemet. En tid som ingen vill ha tillbaka. Men det verkar som om vi tar steg bakåt istället för framåt.
Jag skulle förslå att moderaterna istället för att utse årets arbetare utser årets arbetslösa person, en långtidsarbetslös som sökt, sökt och sökt tusentals jobb men inget fått. Det är en prestation om något. Att inte ge upp. Att orka fortsätta söka, söka och söka jobb. Ska inte de vara med?
BTW - en gång i tiden arbetade jag på ett företag som i sin tur hade ett dotterbolag. I dotterbolagets foaljé exponerades månadens medarbetare, med bild och i diplomlayout. Jag minns att jag tyckte det var fånigt och så "amerikaniserat". De som aldrig fick diplom? Men ändå jobbade på efter bästa förmåga?
Jag tror att det var där jag fick min aversion mot listor och bedömningar i olika sammanhang, även inom bloggosfären med bloggtoppar med mera. Jag tycker synd om alla som aldrig kommer med.
Det finns många bloggar som är hur bra som helst, men som inte når några topplistor, vilket jag tycker är lite underligt. Många inom bloggosfären gillar listor och vill givetvis se sig själv högst upp för att få sina femton minuter of fame. Vi fungerar alla olika. Turligt nog.
Andra bloggar om:
politik, moderaterna och listor
// Annica Tiger
Annica Tiger december 6, 2006 7:34 FM