« Ur led är vädret | Startsidan | Vi vill inte i grunden djävlas med folk »
3 september 2006
Ett, eller flera, yrken som alla skulle behöva prova på ett halvår..
Excessa har langat över bloggstafettpinnen till mig. Det ämne jag fick är: "Ett, eller flera, yrken som alla skulle behöva prova på ett halvår.".
Statens kaka är liten men säker, hette det förut. Nu tänker jag inte på att det ansågs vara en trygghet att vara statligt anställd, utan mer att det ofta var så att benägenheten att byta ett fast jobb var mindre förut.
Jag känner många som haft samma jobb i hela sitt yrkesverksamma liv, en del ända fram till pensionen. Det är något jag inte förstår.
Jag har ett eget talesätt,
aldrig mer än fem år på samma jobb och
gärna sadla om helt minst två gånger i livet.
Varför?
Jo, det ger alla en värdefull livs- och arbetserfarenhet. Det vidgar vyerna. Alltid lär du dig något nytt, vad du än studerar eller arbetar med, vilket du sedan tar med dig på din resa genom livet.
Livets resa kan synas lång och oändlig för en ung människa, men det går fort. Det går bara fortare och fortare, desto äldre du blir - likt en neråtgående spiral.
Det är aldrig för sent att sadla om helt och då tänker jag på att börja plugga som vuxen. Jo, det finns en gräns för oss över 50 år, vi kan inte få studielån - men jag har hört att det ska ändras till 55 år, men frågan är bara när.
En person som ofta bytte jobb kallades, när jag var ung, en hoppjerka. Då var det dåligt, i dag är arbetsmarknaden mer rörlig och det kan numera vara positivt att ha haft olika arbeten.
Som ung skulle jag rekommendera alla att prova att arbeta inom hemvården eller på ett servicehem för äldre i ett halvår - allt för att få en förståelse för den äldre generationen och kunskap om att en dag hamnar vi alla där, samt kanske utveckla sin empatiska sida.
Speciellt medel- och överklassungar (stureplanbrats inte minst), borde prova på i ett halvår att jobba vid ett löpande band eller ett annat monotont arbete, allt för att få förståelsen att vi är alla kuggar i samhället och vi är alla lika viktiga.
Följ dina inre vibbar.
Var inte rädd att prova på något nytt.
Var inte rädd för att börja plugga som vuxen.
Det är bara du som styr över hur ditt liv ska bli.
Jag lämnar över stafettpinnen till Anne-Maj: Försök överyga oss storstadsmänniskor att kanske överväga att bli tornedalingar.
Andra bloggar om blogstaffetten.
Update: Åldersgränsen för studielån höjdes nu i sommar (1 juli) så numera är högsta åldergränsen t.o.m. 54 år, allt enligt en källa från CSN som mailade mig privat.
// Annica Tiger
Annica Tiger september 3, 2006 11:54 EM