« Tuva-Lisa | Startsidan | Spionprogram för mobilen »
4 april 2006
Finns det fler lik i garderoben?
Saxat från Wikipedia:
Samma dag som Tyskland invaderade Polen, 1 september 1939, går Sveriges statsminister Per Albin Hansson ut i radion och talar till folket. Genom detta tal slår Hansson fast Sveriges officiellt neutrala ställning.
Medborgare! Det förfärliga som vi i det sista hoppats att världen skulle förskonas ifrån har inträffat. Ett nytt stort krig har brutit ut. Vi ha att konstatera detta ohyggliga faktum och det tjänar bra litet till att försöka giva uttryck åt den sorg och fasa vi känna vid tanken på vad detta kan föra med sig av vånda och ve för en redan förut sargad och pinad mänsklighet.För oss svenskar gäller det nu att med lugn och beslutsamhet endräkteligen samlas kring den stora uppgiften att hålla vårt land utanför kriget, att vårda och värna våra omistliga nationella värden och att på bästa sätt bemästra den onda tidens påfrestningar.
Men hur var det med en inofficiella inställningen i samlingsregeringen som bildades under åren 1939 till 1945, en blandad kompott, med både borgare och socialdemokrater.
Saxat ur DN:
Den svenska följsamheten till krav från Nazi-Tyskland har kommit i ljuset som en del av ett forskningsprojekt som ingår i den satsning på historieforskning som regeringen tog initiativ till för sex år sedan.
Tyskarna tilläts att använda Sverige som ett transitland. Många officiella personer sympatiserade med nazisterna. Gustaf Adolf sympatiserade med nazisterna. Nu visar det sig att de tyska raslagarna tillämpades av Svenska kyrkans präster i deras roll som lysningsförrättare, på inrådan av UD. Finns det fler lik i garderoben?
En skamfläck i svensk historia. Ja.
En eloge till de präster som inte ställde upp på detta.
För att dra några paralleller med nutiden. Vi har fortfarande "raslagar", men inte på pränt och inte ratificerade. Men de finns i vardagen. Invandrare får inte komma in på krogen. De med icke svenskklingande namn har svårt att få jobb och många byter efternamn till ett mer svenskklingande, vilket jag tycker är tråkigt att de behöver gå så långt. Sitt namn ska och bör man vara eller kunna vara stolt över. Invandrare dras över en och samma kam, fast de alla är olika individer – precis som alla vi andra. Invandrare har svårt att få lägenhet, men ringer en infödd svensk till samma bostadsföretag finns det lägenheter lediga hux flux. Invandrare övervakas oftare av butikskontrollanter. Listan kan göras lång.
Inte undra på att det finns risk för ett
utanförskap som inte är positivt, utan
förstärker och underlättare för de mörka krafter som finns.
Andra bloggar om: nazism och rasism.
// Annica Tiger
Annica Tiger april 4, 2006 8:45 FM