« Seriekrock | Startsidan | Sover åklagarna på arbetstid eller? »
19 januari 2006
Duger inte A-kassan för politiker?
Duger inte A-kassan för avdankade politiker och borgarråd?
Arvodet till statsministern höjdes med 5 000 kronor till 116 000 kronor per månad. För övriga statsråd höjdes arvodet med 4 000 kronor till 93 000 kronor per månad. Riksdagsledamöter får nöja sig med hälften ungefär – det var lite luddigt skrivet – speciellt avsnittet vad som händer efter. Jaha, vad får de i pension när och om de inte blir omvalda? Behöver de någonsin stå i A-kassekön med mössan i hand och be om allmosor? Givetvis inte. Det är skillnad på kreti och pleti.
Det tycker jag är en berättigad fråga. Jag såg ett nyhetsinlag på TV-nyheterna i morse som tog upp vilka enorma summor pengar som bland annat borgarråd och avdankade politiker får, trots att de jobbar eller sysslar med annan inkomstinbringande sysselsättningar. Jag har letat på webben, men inte hittat inslaget.
Så här skriver sjukvårdspartiet:
Vidare anser vi att villkoren för politikernas pensioner måste ändras. Det finns idag inga avgörande skäl för att heltidsarvoderande politiker skall kunna gå i pension redan efter 12 år och därefter bli försörjd resten av sitt liv på skattebetalarnas bekostnad. Inte med bästa vilja i världen kan man kalla detta för jämlikhet. Att en liten välbetald politikergrupp får pension och tillskansar sig egna förmåner, medan den grupp som dessa politiker företräder får arbeta hela livet för sin pension, är ytterst stötande. Självfallet måste det gälla samma pensionsregler för politiker som för övriga medborgare. Sjukvårdspartiet anser därför att de pensioner, som ger politiker och tjänstemän pension redan efter 12 års arbete, snarast bör tas bort. Sjukvårdspartiet anser att dessa pengar istället skall gå till de idag underbetalda lönegrupperna inom sjukvården.
Stockholms avgående borgarråd (plus en del andra från andra partier) kommer att få en pension på cirka 46.000 i månaden (om de inte får ett jobb och frågan är om någon har en blåslampa i häcken på dem likt AF har gällande vanliga arbetslösa och kanske väljer en del att nöja sig med pengarna de får till den riktiga pensionen), till persionen går i pension – vilken inte lär bli en pension som hon behöver vända varje krona på för att få allt att gå runt.
Saxat ur en ledare i DN som har rubriken:
Lyxpensioner och vanliga pensioner
Vem har störst behov av inkomsttrygghet? Riksdagsledamöter som röstas bort av väljarna? Företagare som stupar i konkurrensen om kunderna och tvingas sätta sina bolag i konkurs? Direktörer som får foten efter ännu ett år med röda siffror på sista raden? Anställda som förlorar jobben när arbetsgivaren hellre sänker kostnaderna genom att flytta produktionen till Estland än investerar i nya och effektivare maskiner?
Stora avgångsvederlag och fallskärmar kan sticka oss dödliga i ögonen, speciellt om det är företag som är publika. Vem har inte följt turerna runt Ericsson och Skandia.
Vid sammanträde den 19:e april 1996 beslutade socialdemokratiska partistyrelsen tillsätta en arbetsgrupp med uppgift utreda dessa höga avgångsvederlag. Vad hände? Lite har tydligen hänt. Reglerna har skärpt läste jag, men bara för nytillkomna.
Gamla borgarråd och politiker går efter de gamla reglerna om jag inte misstar mig. Posta en url i en kommentar om du sitter inne med kunskaper om de nya reglerna. Det kan intressera en hel del personer antar jag
En vanlig arbetare som jobbat i 12 år och blir varslad och uppsagd får på sin höjd några månadslöner och sedan är det A-kassan som gäller. Alla vet, men ingen vill säga det. Det går inte att leva på A-kassan.
Den som söker jobb efter jobb och inget får och måste leva på A-kassans nålpengar lär få en dränerad ekonomi och till slut en helt havererad dito- socialen blir sopplatsen (sopplatsen). De som har ett bra jobb och tjänar tillräckligt mycket kan teckna en tilläggsförsäkring, exempelvis hos SIF.
Tro inte en sekund att det lär bli bättre med en borglig blågrönbrun sörja. Tvärtom skulle jag tippa! Det är dags att vi säger ifrån. Vi är mjäkiga, vi sväljer allt och glömmer allt. Den som har, vill ha mer.
BTW - ge mig en kryssruta vid nästa deklaration där jag som vuxen individ får bestämma att inte en enda av mina inbetalade skattepengar ska få gå till kungahuset och dess familj.
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 19, 2006 9:01 EM