« Salmonella | Startsidan | Håll debatten levande »
22 september 2004
Mediadrevets betydelse
Jag läste en intressant artikel om Dawit Isaak i dagens Expressen på sidan fyra i pappersbilagan (någon text på deras websajt fann jag ej att länka till).
Jag har tidigare (ett exempel har jag klippt in längst ned) skrivit om mediadrev och att de fungerar som en blåslampa i häcken på politiker och beslutsfattare i gemen. Jag tycker det är fel. Det är inte media som ska styra Sverige. Det är inte media som ska välja vad som ska stå på agendan. Men så är det tyvärr.
Fallet med Kubasvensken fick stor uppmärksamhet i media. Debattörer, advokater, politiker och journalister engagerade sig och i dag är han fri, oavsett vad nu en del tycker om det.
Journalisten Dawit Isaak har inte haft samma tumme med media, trots att han själv är journalist. Engagemanget från media har varit klent. Vilket har lett till att få debattörer, advokater, politiker och journalister har engagerat sig i hans fall.
Rickard Sjöberg och Johan Karlsson (på fredag presenterar de boken "Dawit och friheten" på bokmässan i Göteborg) påstår att regeringen har svikit Eritreasvensken och menar på att så länge medierna inte uppmärksammar Dawit lär UD nöja sig med sina halvhjärtade insatser.
Dawit Isaak kom till Sverige 1987 och blev svensk medborgare 1992. Han återvände till Eritrea när landet blev självständigt och jobbade som en ansedd journalist. När konflikten blossade upp igen 1998 flyttade familjen tillbaka till Sverige. Dawit Isaak återvände till Eritrea i april 2001. När omvärlden hade fokus på World Trade Center fängslade Eritreas regering elva reformistiska politiker och tio journalister inom den fria pressen. Där tar det stopp.
Hans familj i Sverige eller internationella människorättsorganisationer har inte fått träffa honom. Hans hustru och tre barn får nöja sig med att kika på fotografierna de har tapetserat väggarna med för att minnas och hedra honom. Kommer de att få uppleva den lyckliga dagen att han kommer hem? Inga formella anklagelser har riktats mot honom eller hans kollegor. Enligt en amerikansk källa vårdades Dawit Isaak i april 2002 på sjukhus för tortyrskador. Eritrea hävdar genom sin ambassadör Araya Desta i Stockholm att Dawit Isaak mår bra.
Vad gör Sverige för att få hem Dawit Isaak? Enligt Amnesty International är han den enda svenska journalist som sitter gripen som samvetsfånge och borde därför hamna högt på agendan hos regeringen anser de.
Lite jämförelser tagna ur artikeln.
Under Mehde Ghezli första sexton månader i fångenskap gjorde svenska myndigheter 35 insatser för att bistå honom. Under samma tid gjorde UD sex insatser för Dawit Isaak. Mehde Ghezli hanterades från första början på högsta politiska nivå och som jämförelse kan ses att Dawit Isaaks fall först hanterades av den svenska honorärkonsuln i Asmara och först efter två år togs fallet upp av Laila Freivalds som diskuterade fallet med sin eritreanska kollega som var på Sverigebesök. Däremot nämnde inte ambassadör Folke Löfgren vid ett möte med Eritreas president Isaias Afemork nu i våras ens fallet Dawit Isaak. Media har varit ganska ljumma och inte velat blåsa upp ett mediadrev. Kubasvenskens första är så återfanns han i 250 artiklar i media. Dawit Isaak fall nämndes under motsvarande period 15 gånger i de större dagstidningarna.
Författarna till debattartikeln ställer frågan:
Hade Dawit Isaak varit fri i datg om han hade fått samma bistånd och uppmärksamhet som Ghezali?
Jag tror det. UD hade nog ansträngt sig lite mer och inte skyllt på att det är svårt att få Eritrea att erkänna att Dawit Isaak är en svensk medborgare.
// Annica Tiger
:::::::::::::::::::::::::::
Saxat ur det jag skrev om
Tredje makten - mars 29, 2004
Media har makt.
Helt klart är att media har makt. Kanske för mycket makt? Eller ska vi vara tacksamma att de lägger sig i? Men ingen kan påverka vad de lägger sig i, så det kan bli lite som lotteri vad som hamnar på tapeten för dagen. Den som skriker högst får gehör? Den som har kontakter får gehör? Den som råkar träffa på en engagerad journalist får gehör? Den som kan föra sin egen talan får gehör?
Jag såg på Mediemagasinet 4:e mars att många av de fall av försök till verkställande av utvisningar som tagits upp i media, har resulterat i att beslut ändrats och utvisning inte skett. Ja, inte i alla fall – vem minns inte den lilla synskadade flickan Nadina, som efter många turer ändå utvisades. Där tror jag att det till slut blev en principfråga. Men påfallande ofta funkar det med lite press från media och i programmet gavs det konkreta exempel på detta.
Vi kanske ska lägga över polisens och invandrarverkets verksamhet till media? Nej, såklart inte - men sådana frågor ska inte gå via media. Att få regering och riksdag att agera ska inte heller behöva gå via media. Politikerna borde vara så pass lyhörda att de inte ska behöva "piskas" till handling av media.
Saxat ur DN.
------
Flera vittnen såg de två männen i 30-årsåldern misshandla en 14-åring och hans kamrat, och dessutom hota en ung flicka. Men polisen lade ned förundersökningen. Sedan DN skrivit om fallet togs utredningen upp igen. Nu har männen åtalats för misshandel.
------
Hade inte DN tagit upp denna händelse igen hade antagligen den nedlagda förundersökningen begravts för alltid. Att modern stötte på polisen flera gånger hjälpte föga. Jag är böjd att hålla med henne om att hade det varit en helsvensk pojke som misshandlats, skulle rättsväsendet kanske ha behandlat fallet annorlunda. Att en förundersökning läggs ned när det finns vittnen och hela baletten är förunderligt.
:::::::::::::::::::::::::::
Annica Tiger september 22, 2004 7:23 EM