« Toaspöke | Startsidan | Grattis fredagsyran »

29 augusti 2004

Sissas funderingar

Dalmatinerfröken Sissas funderingar.

Mitt namn är Kristallfjärdens Asparagus Aristotlerin Agata Asbestos men jag kallas för Sissa. Jag är en vacker dalmatinertik i mina bästa år. Min flock är för tillfället matte, husse och deras 5 valpar, Arne, Berit, Calle, Carina och Cecilia. Jag kom till denna flock för 5 år sedan som liten valp, då fanns bara matte och husse i flocken. Men de har skaffat några egna valpar sedan dess. Själv har jag fått tre kullar valpar, men ingen av dem har fått stanna i vår flock utan det har kommit främmande människor och hämtat dem, en efter en. Matte och husse har verkat vara nöjd med det, men ingen har frågat mig hur jag vill ha det.

Min fästman heter Nockebykennels Bertomulus Braiga Bertiollio men kallas Baloo. Vi lär aldrig få bilda en egen flock, fast det är det vi vill allra mest. Nej, vi ses bara en gång varje år alternativt vartannat år. Då har vi knappt tid till att umgås, leka och kelas utan det är mer pang på rödbetan. Vad tror människorna? Vi dalmatiner har också känslor och behov, men det tycks vara mer människornas behov som styr. En gång ville jag inte para mig, men då tog matte tag i min bak och höll fast mig så att Baloo ändå kunde bestiga mig, mot min vilja. Men matte säger att min vilja växer i skogen, vilket verkar vara sant.

Matte och husse har precis fått valpar, tre stycken blev det denna gång minsann. Jag fick inte vara med vid valpningen och jag fick inte ens vara med vid parningen. När matte har hjälpt mig när jag valpat har många valpar bara försvunnit för mig. Matte har inspekterat dem och burit bort dem, efter det har jag aldrig sett dem mer. Matte har muttrat någon om att inga fler valpar än tuttar och om det stämmer borde en av mattes valpar tas bort omedelbart. Ibland försvinner valpar i samband med valpningen bara för att de har fel sorts mönster och prickar. Jag har aldrig förstått varför, för mig är alla valpar lika fina.

En av mattes tre senaste valpar skulle i så fall också tas bort ur flocken. Calle har mörkare ögon och är mycket mörkare i skinnet än de andra valparna. Det måste vara en tjuvparning med vår trevliga färgade brevbärare, som ofta kommer på besök när inte husse är hemma. Då förpassas jag in i kennelrummet, men jag har öron och jag har förstått att de gör annat än bara dricker kaffe.

// Annica Tiger

Annica Tiger augusti 29, 2004 9:20 FM