« Osorterade tankar | Startsidan | Saxat från en mailinglista »

6 juli 2004

Tukta eller inte tukta?

Sverige var först i världen med att förbjuda aga av barn, dock så sent som 1979. Men i alla fall, bättre sent än aldrig.

I går var barnaga uppe på tapeten i överhuset i London. Europadomstolen har kritiserat brittisk (1998) lag för att den inte erbjuder barn "tillräckligt skydd".

Barnaga är i dag tillåtet om det handlar om "rimlig tuktning". Smaka på ordet tuktning. Det låter lika gammaldags som det är.

Tukta tolkat av ordboken:
– hålla i ett tillstånd av sträng disciplin
– bestraffa för överträdelse av (disciplin)regel
– de olydiga barnen tuktades med riset

Nu avskaffades ej barnagan av överhuset. Pärerna i överhuset hade tre varianter att ta ställning till. Ett heltäckande förbud likt det vi har i Sverige, att inte ändra lagen alls eller en kompromiss framlagd av liberaldemokraten lord Lester.

Det blev kompromissen som fick flest röster och den ger brittiska föräldrar rätt att utöva barnaga om den är "återhållsam" och inte lämnar märken. Återhållsam? Vem avgör det? Det ordet kan tolkas olika beroende på betraktarens ögon. Det en tycker är måttfullt kanske en annan anser att det är för milt. Märken? Det finns ytterst förfinade tortyrmetoder som inte efterlämnar märken. Så avsaknaden av märken kan inte och bör inte vara en måttstock. Dessutom; hur mäter man märken i själen?

– Vi vill inte kriminalisera föräldrar, så vi är emot ett heltäckande förbud, sade premiärminister Tony Blairs talesman till journalister inför måndagens överhusdebatt.

Okey. Blair vill inte kriminalisera föräldrarna. Men barnen då? Barnens rätt att inte bli agade? Är det som vanligt? Barnens vilja hänger i träden? Det handlar bara om föräldrars rätt till syvende och sist? Med rättigheter följer skyldigheter. Men som vanligt hamnar det sistnämnda i skymundan.

// Annica Tiger

Annica Tiger juli 6, 2004 7:02 FM