« Irak och Afghanistan | Startsidan | Sveriges nationaldag »
6 juni 2004
Förnedringstv
Jag hoppas ingen tror att jag verkligen ansökt om att få vara med i Extreme makeover. Mitt brev är fejkat och givetvis aldrig insänt till kanal 5. Jag ville bara påvisa det orimliga i programidén.
Jag hoppas ingen av deras deltagare avlider under operationerna, som ibland kan ta flera timmar och i vissa fall görs flera operationer efter varandra. Jag tror tyvärr inte heller att de som deltar blir lyckligare i längden.
Jag misstänker att programmet lockar till sig en viss procent psykiskt instabila personer och jag hoppas att kanal 5 har resurser att sålla bort dem. Skulle någon inte vara nöjd med resultatet och ta livet av sig vore det ingen större hit, varken för kanal 5 eller deltagaren.
Jag tycker inte om sådana här program som leker med människors liv och utnyttjar dem. För det är vad jag anser att hela programidén bygger på. Utnyttjande och förnedring av människor. Förnedringstv. Är det verkligen det vi vill ha?
På tal om förnedringstv. Jag brukar inte sitta bänkad framför TV:n några längre stunder, men i går tog jag kontroll över fjärrkontrollen och såg på filmen "Livet går vidare". B. tyckte filmen var skit, men jag hade ett fast grepp om fjärrisen :).
Jag tycker om Sandra Bullock och det var därför jag ville se filmen. Att den sedan var bra blev en bonus. I filmen utsattes huvudrollsinnehavaren av förnedringstv av högsta dignitet. Jag är inte så insatt i utbudet av program i USA, men jag har sett glimtar av denna show så jag vet att den finns i verkligheten.
En person sitter i en soffa och ska offentliggöra något, en person leds in med förbundna ögon och har inte en susning om vad som komma skall. Ofta handlar det om lite mer oförargliga saker som tas fram ur byrålådan och vädras offentligt, i alla fall i de glimtar jag sett.
I filmen trodde kvinnan att hon skulle få en makeover, men istället avslöjade bästa vänninan att hon varit otrogen med hennes man i över ett år och som lök på laxen kom mannen in med förbundna ögon och konfronterades med detta påstående och bekräftade det.
Sedan blev det mycket amerikanskt över resten av filmen, huvudrollsinnehavaren flyttar hem till barndomsstaden, hennes barn får problem i skolan, pappan överger dottern, gammal skolkärlek börjar spira igen och lite snuttinutt i allmänhet och så ett lyckligt slut.
// Annica Tiger
Annica Tiger juni 6, 2004 1:41 EM