« Politikermord | Startsidan | Våld föder våld »

8 januari 2004

Skrivkramp

Ibland när jag läser andras bloggar eller dagböcker får jag dåligt självförtroende. En del texter verkar vara så välgenomtänkta. Många texter ger vid handen att skribenten är intelligent, analyserande, begåvad, förståndig, klok, snabbtänkt, vaken, klyftig, klartänkt och skarpsinnig.

I ljuset av dessa anteckningar ter sig mina egna som ganska löst hållna, banala, ointressanta, färglösa, utan finess, skärpa och tämligen enkla.

Jag tillhör inte (och har aldrig tillhört) någon intellektuell elit. Jag är ingen (och har aldrig varit) elitist. Jag har aldrig studerat på universitet eller högskola. Jag är en självlärd (autodidakt) glad liten skit :) – med mer åsikter än kunskaper, kan det tyckas ibland.

Men man ska inte jämföra. Det vet jag. Jag är jag och ingen annan. Du är du och ingen annan. Ingen annan är lik den andra. Vi är alla olika. Vore vi lika skulle det nog bli ganska tråkigt och enformigt. Det räckte att läsa en blogg eller dagbok, så hade man läst alla.

Man måste skriva efter sina egna förutsättningar. Mina förutsättningar är inte likadana som en tjugofemåring med huvudet på skaft. Mitt huvud har med ålderns rätt kanske hamnat halvvägs ned på skaftet? Eller så har jag aldrig ens haft något huvud på skaftet :)).

Jag har skrivit dagbok på nätet nu i över sex år. Det måste nog ses som naturligt att man mattas av med tiden. Om jag läser tillbaka vad jag skrev för fyra, fem år sedan så ser i alla fall jag skillnaden. Det var mer driv. Det var mer kraft. Det var mer drag under galoscherna. Det var mer känsla bakom orden. Mer en tiger på bettet då än nu.

Är det jag som börjar bli gammal? Eller är det bara en svacka? Jag har faktiskt funderat på att lägga av med mina dagliga anteckningar. Men dessa tankar brottas väl de flesta med, från och till – som skriver blogg eller dagbok på nätet misstänker jag.

Vad kan mina skriverier bidra med? De kanske gör varken till eller från i vårt stora kosmos? Fast egentligen skriver jag inte för någon annans skull. Jag skriver för min egen skull. Ord som behöver komma ut. Ord som är rastlösa. Ord som bara finns där. Ord som formas till meningar. Kanske med en mening. Eller utan. Eller både och.

// Annica Tiger

Annica Tiger januari 8, 2004 6:34 FM