« E-post på vift | Startsidan | Cashkort »
12 januari 2004
Schavott
Att spela in samtal på band och sedan lägga ut dem på nätet börjar bli vardagsmat. Förut kunde man oftast se det exklusivt på hemsidor som beskrev smutsiga vårdnadstvister, gjorda av förfördelade män som allt som oftast anklagade sina ex. för umgängessabotage, istället för att kanske pilla sig lite i naveln och försöka se världen ur ett annat perspektiv och se sin egen roll i det hela – istället för att hänga ut sin smutsiga byk. Ett mynt har alltid två sidor. Allt är inte bara svart eller vitt.
Numera verkar inspelade samtal användas i andra sammahang. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser om denna man, som gjort till sin livsuppgift att hänga ut bl.a Falkenbergs politiker. Till vilken nytta kan man ju undra? Jag undrar det fortfarande även efter att ha läst materialet på hemsidan i fråga. Det var inte mycket jag förstod, mer än att jag kan förstå att de som utsätts för detta reagerar och agerar.
Förtal faller normalt inte under allmänt åtal. Enligt åklagare i Halmstad blir det ett åtal ovan, eftersom det är tjänstemän som hängs ut. Det är säkerligen inte roligt att utsättas för förtal som tjänsteman, men det är inte roligare att utsättas för det som privatperson heller. Agda som pekas ut som medlem i Hells Angels och påstås ska ha begått en hel hoper brott har ingen nytta av att göra en formell polisanmälan, eftersom inget kommer att hända – även om den mottagande polisen anser så. Åklagaren lär göra en s.k avskrivning, dvs. ingen förundersökning inleds. Kurt som anklagas (och hängs ut på ett flertal forum) för att vara smygpedofil lär inte heller ha någon större lycka i sina strävande efter att få upprättelse. Kreti och pleti hänvisas till civilrättsliga mål. Det borde vara tvärtom. Tjänstemän har företag/myndigheter bakom sig. Vad har privatpersoner?
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 12, 2004 12:12 EM