« Söndag | Startsidan | Bondfångare »
5 januari 2004
Barlast
Jag såg ett program på TV4 i går som fick mig att fundera lite över hur lätt det är att manipulera via media, genom att spegla fakta ensidigt och vinklat. Det handlade om en doktor Mahmoody i Iran och programmet hette "Utan min dotter". Nå har väl de flesta redan räknat ut att det gäller maken till hon som skrev boken "Inte utan min dotter", som beskrev hennes flykt med dottern från Iran.
Nu påstår jag inte att mannen i fråga ljög som en borstbindare, men jag kunde för mitt liv inte ta till mig hans bild av historiens förlopp. Men det var intressant att se hur det går att vrida och vända på saker och ting, genom att bara visa myntets ena sida. Men jag kan tänka mig att många tog pappans parti här. Men med visshet om hur den patriarkaliska strukturen är i Iran och hur kvinnor där behandlas är det svårt att ta mannens parti i detta fall. Men hemska tanke....tänk om det är tvärtom? Jag är övertygad om att det finns sådana fall, både och.
Det framkom dock inget som motsade Betty Mahmoodys version av det hela. Det som övertygade mig mest om det felaktiga i hans version var (den numera vuxna) dotterns vägran att vilja träffa eller kommunicera med sin far. Trots ihärdiga försök från hans sida. Ett barn glömmer aldrig. Ett barn bär med sig minnena inombords. Ett barn blir vuxet, men barnet försvinner inte för det – det lilla barnet finns kvar djupt inne i själen, likt en osynlig ryggsäck som den vuxna tvingas bära med sig resten av livet. Det är därför det är så viktigt att i vårdnadstvister och i fall som ovan att ta tillvara barnets väl och ve. Vad mår barnet bäst av? Hur påverkas barnet av situationen? Kommer barnet i kläm? Slits barnet mellan olika lojaliteter? Vad är det för minnen barnet kommer att få bära med sig resten av livet i ryggsäcken? Ger du/har du gett ditt barn onödig barlast att bära i ryggsäcken som vuxen? En tanke att fundera över.
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 5, 2004 5:53 FM