« Vinter igen | Startsidan | Valfrihet? »
29 december 2003
Ishalka
Jag åkte i väg på oplogade vägar i morse för att handla. Det gick bra. När jag hade packat upp varorna och skulle sätta på min efterlängtade kopp kaffe gick strömmen. Exakt i samma ögonblick som jag vred på spisplattan. Timing.
Vår väg plogades i morse när jag var borta. Jag kom uppför backen hur lätt som helst då. Men nu har det snöat mer och det ligger lössnö på isen i backen. Vilket jag inte tänkte på när jag skulle hämta posten.
Det är en bit till postlåden, så jag tog bilen. Vilket jag inte skulle ha gjort. Vår väg är bara en liten skogsväg, det går inte att mötas utan det som gäller är att backa till lämplig plats där omkörning kan ske.
Upp till oss går en skarp kurva uppför. Den är rena rama giftet vintertid. Med Volvon hade jag ett helvete flera gånger. Det hände att jag hamnade i potatisåkern istället. Men med min nya framhjulsdrivna bil så har det fungerat galant i flera vintrar.
Tills idag. Jag får möte med en bil från elverket, strax innan kurvan. Man måste ta lite sats för att få styrfart och den farten tappade jag. Potisåkern nästa. Ja, de hjälpte mig upp fast de tyckte jag skulle skicka in körkortet till vägverket :). Jag bara jamsade med och orkade inte förklara att i denna backe är det både män och kvinnor som hamnar i potatisåkern stundtals. Denna backe är jämlik :))).
Försök två ledde till samma resultat. Jag fick hjälp av grannen att komma upp ur åkern. Hon och hennes dotter puffade på och med hjälp av massa granris under framhjulen gick det bra. Jag hoppas bara att inget har skadats i underredet.
Jag valde att backa mig några hundra meter bakåt och ställa mig på deras extraparkering de har på baksidan. Jag har förvarnat B. som snart ska komma hem. Han lär ha värre problem med Volvon, tung och bakhjulsdriven. Jag har ringt plogaren, men han lär inte ha tid att komma. Det måste plogas och sandas.
Dessutom håller många träd på att knäcklas av snöbördan. Ett har redan knäckts och ligger halvvägs ut på vägen i backen. Två till är på G. Jag hörde hur det knakade och brakade i stammarna.
Att bo på landet har sin tjusning :).
// Annica Tiger - som i alla fall har fått mitt kaffe nu
Annica Tiger december 29, 2003 1:39 EM