« Husbondens slag | Startsidan | Rätten till för barn? »
15 november 2003
Skyddad identitet
Tänk om:
Du hoppar högt varje gång telefonen ringer, hjärtat åker upp i halsgropen och du vågar knappt svara.
När brevbäraren kommer med posten känner du ett obehag. Vad finns med posten i dag?
Den gången du svarar i telefonen och den du gömmer dig för har hittat dig och kommer med haranger och hotelser om att han minsann ska döda dig, nu när han har fått reda på vart du bor.
Tänk om du vaknar natt efter natt med samma mardröm. Att någon misshandlar dig och försöker döda dig. Någon hotar barnen. Husdjuren. Att ständigt leva otryggt.
Varje gång du måste gå ut så scannar du av omgivningen – hela tiden – i rädsla för att se den du inte vill möta, ens i dagsljus – ens i sällskap med andra.
Du kan inte tala om vad du heter, egentligen. Du kan inte ha något socialt liv, då du lever utan framtid eller skenbart utan historia.
Du kan inte arbeta, fast du vill. Lyckas du ändå upprätthålla ett arbetsliv, finns rädslan där varje gång du går till och från jobbet.
När din plågoande – åter igen – har fått reda på din adress måste du flytta, hals över huvud. Det händer inte bara en eller två gånger, utan gång efter gång.
Du måste gång på gång ta smällen att berätta för barnen att nu är det dags att flytta igen. När de precis har rotat sig ska rötterna dras upp.
Du straffas av myndigheterna, du anses som kriminell för att du försöker skydda dig själv och dina nära genom att de drar in bidrag och är ovilliga att hjälpa till, i största allmänhet.
Dina barn kan inte leka fritt ute. De kan inte berätta för sina kamrater om sin historia. De lever också i ett osynligt fängelse.
Tänk om det var du eller någon du har kär som var tvungen att leva som ovan? Jag kan bara ana hur det skulle kännas att vara tvungen att gå under jorden. Listan ovan kan säkert utökas med flera punkter. Det är svårt att sätta in sig i denna belägenhet när man själv lever ett vanligt Svensson-liv.
Ingen, jag säger ingen tar detta stora steg just for fun, som de förövrigt inte tagit själva – utan tvingats till. Det är inget värdigt liv för någon. Det är inget liv någon eftersträvar eller vill leva, om de inte måste.
Drygt 8.000 människor lever med skyddad identitet i Sverige. Av dem är det 3.000 som är barn. De flesta gömmer sig från sina före detta män.
Skyddad identitet kan även ges till hotade vittnen, journalister, poliser, kriminella och deras anhöriga.
Den enklaste formen är spärrmarkering i folkbokföringen. Men det är inget effektivt skydd, då myndigheter lämnar ut uppgifter åt fel personer på grund av bristande rutiner. Därav måste så många flytta, gång på gång.
Kvarskrivning är ett annat skydd. Då står man skriven på en ort, men flyttar till en annan. Under 2001 levde 404 kvinnor och barn med kvarskrivning. Under 2002 ökade antalet till 520. Behovet av kvarskrivning anses vara stort. Men det är inte alla som får detta skydd, trots dokumenterat behov. Och, även om man får detta skydd är det inget hundraprocentigt skydd.
Ungefär tio personer varje år får en helt ny identitet, fingerat namn och nytt personnummer. Faktauppgifterna kommer från senaste numret av Kvinnotryck, utgiven av Roks.
// Annica Tiger - kan bara ana
Annica Tiger november 15, 2003 10:40 FM