« Grattis | Startsidan | Lättroad »

28 oktober 2003

Nallebjörnar

I vår släkt finns en hel del jägare. Själv skulle jag aldrig kunna döda ett djur för mitt höga nöjes skull. Ja, jag kan inte se jakt annat som ett nöje. Meningen med att skjuta djur ute i naturen är för mig förborgad. Det påstås att man måste hålla stammarna inom en viss nivå. Men för många tycks nivåerna vara i noll-klassen. Varför annars tjuvavskjuta både varg och björn.

Jag är glad över att jakten regleras. Eller att myndigheterna i alla fall försöker göra det. Antalet älgar, björnar, vargar och andra djur som ska avskjutas är bestämt. Men hur många jägare respekterar dessa kvoter?

På många håll i landet har björnhonor skjutits, helt i strid med reglerna. Varför ger sig jägarna på honorna? Ett slags förfinat kvinnohat? Ja, jag vet att jag drar det in absurdum nu. Men jag kan inte låta bli att undra. Björnhonor är fredade när de har ungar. Men det verkar många jägare strunta i. Jag vet inte ens om man ska kalla dem jägare när de utför detta? Tjuvjägare! Slaktare! Barbarer! Blodtörstiga djävla idioter, om jag får säga min mening.

Just nu irrar många björnungar omkring i skogen och letar efter sina mammor. Frågan är om de kommer att överleva. Men det skiter väl jägarna i? Kanske inte alla. Det måste väl finnas seriösa dito? Men varför hörs de aldrig i debatten. Osökt kommer jag in på en annan debatt där männen är lika moltysta. Ja, de som följer mina dagliga tankar förstår säkert vad jag menar.

// Annica Tiger

Annica Tiger oktober 28, 2003 7:59 FM