« Feminism, inget nytt | Startsidan | Kika i backspegeln »
oktober 30, 2004
Magdalenagården
När jag blir gammal och senil hoppas jag att åldringsvården är bättre än vad den tycks vara i dag. Men det är nog bara en stilla förhoppning. Befolkningstrappan ser ut som den gör och det lär bli än värre om tjugo-trettio år.
Jag vill inte tvingas att ligga kvar i min säng halva dagen, bara för att ingen hinner ta upp mig. Jag vill nog duscha mer än knappt en gång i veckan. Jag vill nog komma ut i friska luften, känna solens strålar värma mitt ansikte och beröras av vindens bris – i alla fall någon gång i veckan. Jag vill kunna kissa och bajsa när jag vill och inte bara när det finns tid för schemalagda toalettbesök. Jag vill kunna äta mig mätt varje dag, även om det kanske tar lite längre tid att få i sig maten. Jag vill känna trygghet och bli mänskligt bemött, även som åldring.
Tyvärr är verkligheten inte så. Nu är det Magdalenagården på Södermalm som är på tapeten. Det är inget unikt fall. Det har förekommit, det förekommer och det kommer att förekomma liknande avslöjanden om hur illa det är ställt med vården av våra gamla.
// Annica Tiger
Postat av Annica Tiger oktober 30, 2004 08:35 FM
Kommentarer
Det finns nog bra och dåliga.
Man kanske ska ta ett jobb på det ålderdomshem som någon av släkten ska placeras på. Till Wallraffande?
Tyvärr är inte samhället byggt så att vi kan ha våra gamla hemma hos oss utan åldringsvården är ett måste för många familjer när föräldrarna blir gamla. Själv skulle jag inte heller vilja ligga min dotter till last, den dagen när det blir dags.
Annica
Postat av: Annica Tiger oktober 31, 2004 06:29 FM
Tråkigt som fan att få läsa om sådana ställen! Speciellt när man som vi bryr oss om och vill vara säkra på att våra äldre har det bra. Här i stan finns iaf Patricierhem.
http://www.patricierhem.se/demensboende_Patricierhem.html
Vad jag hört av S och från andra håll är det just så vi tror att våra gamla blir omhändertagna men inte blir. :(
Postat av: Tobbe oktober 30, 2004 09:20 EM
Kommondoran som bestämmer hod Fattighjonen i Astrid Lindgrens värld får gestalta de politiker och äldre vård företag som försöker göra pengar på de svaga och äldre.
Det är allt oftare de får makten och sitter i bestämmande positioner dessa giriga och dumsnåla personer.
Det kanske är fel personer som hamnar på bestämmande positioner.
Postat av: Bengt oktober 30, 2004 09:00 FM