« Mediadrevets betydelse | Startsidan | Expressen tystar ned »

september 23, 2004

Håll debatten levande

Håll debatten om problematiken med kvinnomisshandel levande. Ja, det har jag försökt göra sedan 1997 när det gäller kvinnomisshandel och hur barnen drabbas av detta. Det kanske inte har nått någon större publik än just de som läst min Reload eller läser min Blog. De texterna är inte speciellt intellektuella, påvisar inte på ett analytiskt tänkande eller ger inte en fingervisning om att jag skulle vara en intelligensaristokrat på något sätt, men texterna är inte mindre viktiga för det anser jag.

Jag fick ett mail i går som frågade om några rader ur min dikt fick användas i ett bokprojekt. Jag svarade att om ni bara talar om vilken dikt ni avser så är det nog okey. Jag har inte för vana att skriva dikter, bara ett par gånger har jag försökt mig på det. Det de ville ta delar ur var detta som handlade hur det är att leva med skyddad identitet:

Du hoppar högt varje gång telefonen ringer, hjärtat åker upp i halsgropen och du vågar knappt svara.

När brevbäraren kommer med posten känner du ett obehag. Vad finns med posten i dag?

Den gången du svarar i telefonen och den du gömmer dig för har hittat dig och kommer med haranger och hotelser om att han minsann ska döda dig, nu när han har fått reda på vart du bor.

Tänk om du vaknar natt efter natt med samma mardröm. Att någon misshandlar dig och försöker döda dig. Någon hotar barnen. Husdjuren. Att ständigt leva otryggt.

Varje gång du måste gå ut så scannar du av omgivningen – hela tiden – i rädsla för att se den du inte vill möta, ens i dagsljus – ens i sällskap med andra.

Du kan inte tala om vad du heter, egentligen. Du kan inte ha något socialt liv, då du lever utan framtid eller skenbart utan historia.

Du kan inte arbeta, fast du vill. Lyckas du ändå upprätthålla ett arbetsliv, finns rädslan där varje gång du går till och från jobbet.

När din plågoande – åter igen – har fått reda på din adress måste du flytta, hals över huvud. Det händer inte bara en eller två gånger, utan gång efter gång.

Du måste gång på gång ta smällen att berätta för barnen att nu är det dags att flytta igen. När de precis har rotat sig ska rötterna dras upp.

Du straffas av myndigheterna, du anses som kriminell för att du försöker skydda dig själv och dina nära genom att de drar in bidrag och är ovilliga att hjälpa till, i största allmänhet.

Dina barn kan inte leka fritt ute. De kan inte berätta för sina kamrater om sin historia. De lever också i ett osynligt fängelse.

Annars tycker jag detta försök nedan ger en bra bild av hur ett barn kan uppleva misshandel i hemmet.

Sätt dig ned.
Blunda.
Ta ett djupt andetag.
Andas ut.
Andas sakta.
Koncentrera dig.
Tänk.
Känn efter.
Gör dig sårbar.
Bli ett barn igen.
Sätt dig in i denna situation.
Pappa skriker.
Pappa är full.
Pappa är arg.
Mamma försöker lugna ned pappa.
Pappa slår mamma.
Mamma skriker av smärta.
Mamma gråter.
Mamma tystnar.
Du förstår ingenting.
Varför?
Varför slår pappa mamma?
Vad har mamma gjort?
Har du gjort något?
Du känner skuld.
Du känner smärta......

När jag letade efter raderna ovan fann jag detta nedan. Inte så mycket bloggande på den tiden med andra ord utan mer texter rakt från hjärtat. Att blogga är mer opersonligt och jag har funderat på att skippa kategoriserandet och låta texterna löpa som förr. Att skriva inlägg i kategorier snuttifierar mitt skrivande. Kanske ska jag ha både och? Jag är osäker. Jag vet inte riktigt vad jag vill med mitt skrivande längre. Det var mer bett och klös i mina texter förut.

5/9-98
Tre möss i fällan inatt ... hmm.
Missade nyheterna igår, då jag var tvungen att försöka lägga ett tassförband på Smulan som blödde som en gris från ena trampdynan. Dock hörde jag en sak med ena örat på Aktuellt som gjorde att jag höll på att gå i taket och tappade nästan koncentrationen på det jag sysslade med. En kvinna och hennes barn riskerar att bli vräkt bara för att hon skrek när hon misshandlades av sin sambo. Sambon är dömd till fängelse och det är ju helt rätt, men varför ska kvinnan i sin tur lida ännu mer? Herregud, grannar och hyresvärd borde väl kunna begripa bättre än så? Hur är folk och fä funtade? Så kvinnor - bit ihop och håll käft om ni blir misshandlade i hemmet annars riskerar ni att vräkas. Kvinna - lid i tysthet! Gråt tyst! Skrik ljudlöst! Bit ihop! Låt kroppen *mildra* ljuden ifrån slagen! Stör inte grannarna bara, påkalla inte uppmärksamhet! SJUKT! Vart är samhället på väg?

Precis som om det är offret som ska skämmas och stå i skampålen? Ungefär samma sak är det med våldtäkter, den som utsätts för det ska genomlida pinsamma utfrågningar efteråt och med nästan omvänd bevisföring. Hur var du klädd? I vilket sammanhang träffades ni? Utmanande? Gjorde du inviter? Offret är offer, det är förövaren som ska skämmas och bestraffas. Många kvinnor och män tiger i stillhet, skäms och vågar inte berätta alternativt anmäla det de utsatts för utan de väljer att vara tyst och bära med sig det inombords resten av livet. Att inte få/tordas berätta är att förtiga - att förtiga är att förneka det som hände dvs förneka SIG SJÄLV.

Minner mig om en sak för länge, länge sedan, jag var bara 24 år. Inget roligt minne! En schizofren f.d ex. som tänkte döda mig genom att försöka krossa mina njurar med välplanerade slag och sparkar efter att först ha våldtagit mig och slitit bort halva håret. Hade jag hållit tyst då hade jag varit DÖD...

*Annica ruskar på huvudet*

// Annica Tiger

Postat av Annica Tiger september 23, 2004 07:42 FM

Kommentarer

Varfår får dessa som man kallar män hjälp när inte kvinnorna får det? Fast i vårat underbara rättssystem är det lika i andra situationer. Häng ut dom som beter sig som svin både i TV och press. Folk ska veta vilka idioter detta är.
Varför ska dom gå fria?
Finns det ett enda vettigt svar på den frågan

Postat av: Claes september 23, 2004 03:17 EM

Allrahelst om det är en kvinna?

Annica

Postat av: Annica Tiger september 23, 2004 02:07 EM

Det är konstigt, och antagligen ett gammalt fenomen, det där med att det är den som säger ifrån som är besvärlig.

Postat av: Desirée september 23, 2004 02:04 EM