« PJ :( | Startsidan | Är antalet besök viktigast? »
november 19, 2004
I skuggan av våldet
Barnens rätt är att inte behöva vara rädda barn. Rädda barnen och BUP Bågen har i samarbete med Måsen Film AB gjort filmen "I skuggan av våldet" och filmen skildrar kvinnomisshandel ur ett barnperspektiv. Det är mycket svårt för ett barn att tvingas se sin mamma misshandlas och barnet behöver hjälp för att förstå och bearbeta sina upplevelser, om de inte får det kan upplevelsen prägla resten av deras liv. Ändå är det få barn som får hjälp att bearbeta sina trauma.
Varje år blir mellan 100.000 och 200.000 barn vittne till hot och misshandel i sina familjer. Ofta nämns inte ens barnen i polisens rapporter när de har varit på utryckning till ett lägenhetsbråk och kontakten mellan polis och andra myndigheter, som skulle kunna hjälpa dessa barn, fungerar inte alltid. Barnen verkar glömmas bort. Rädda barn. Glömda barn.
Barnen verkar ofta även glömda när föräldrarna tvistar om vårdnaden. Det är sällan barnen får göra sin röst hörd i vårdnadstvister, även när de passerat gränsen där rätten S K A lyssna på den (12 år). Enligt Socialstyrelen studie (Glimtar av barn från vårdnads-, boende- och umgängesdomar 1999 respektive 2002) framgår barnets åsikt, vilja eller önskemål endast i cirka en femtedel av vårdnadstvisterna mellan 1999-2002.
I hälften av målen redovisas inte barnets åsikt, vilja eller önskemål alls i domarna och det framgår ibland inte ens om någon vårdnadsutredare har haft kontakt med barnet. Föräldrarna har sina advokater och målsägandebiträden, men barnet har inget när det gäller vårdnadstvister och då undrar jag med automatik – vem tar till vara barnets/barnens intressen? Det är ju faktiskt barnen alla dessa vårdnadstvister handlar om, och inte föräldrarnas rätt. Barnens rätt då? Det borde vara krav på att A L L A barn ska ha ett målsägandebiträde som tar tillvara deras intressen.
I knappt hälften av målen döms till gemensam vårdnad mot en förälders vilja, ibland även när våld förekommit och samarbetsproblemen förefaller vara stora. Här om något borde barnen få göra sin röst hörd. Det finns barn som tvingas till umgänge fast de inte vill. Tänk om någon av oss vuxna skulle bli ådömda att umgås med någon som skadat oss, förgripit sig på oss, nästan dödat vår partner eller på annat sätt har uppträtt så att man bara vill gå och gömma sig när man ser personen? Skulle aldrig hända. Men barn utsätts för detta. Det är inget som tillhör ovanligheterna.
Det finns scener jag sett på TV från nyhetssändningar som jag aldrig kommer att glömma, de har etsats sig fast på mina näthinnor. Barn som sparkande, skrikande och gråtande har tvångshämtats av polis mot sin vilja, till umgänge för att rätten dömt till gemensam vårdnad eller i vissa fall förts bort för gott då en part fått enskild vårdnad, tvärtemot barnens vilja. Ett barn ska inte behöva utsättas för detta. Tänk dig själv om polisen om och hämtade dig på jobbet och trots dina vilda desperata protester förde dig till en helt annan ort och till en person du inte vill bo ihop med längre, kanske aldrig ens tidgare har bott hos?
Ja, jag vet att det är svårt att dra paralleller.
Men försök att förbise detta faktum och tänk dig in i
de situationer jag försöker beskriva, som vuxen och
fundera på hur ett barn skulle uppleva det.
// Annica Tiger
Postat av Annica Tiger november 19, 2004 06:36 FM
Kommentarer
Jo, jag har både barn och barnbarn. Dessutom tycker jag inte att dina paralleller med skrikande barn som lämnas och hämtas till dagis har så mycket med texten att göra i sig.
Det har inget med:
"Barn som sparkande, skrikande och gråtande har tvångshämtats av polis mot sin vilja, till umgänge för att rätten dömt till gemensam vårdnad eller i vissa fall förts bort för gott då en part fått enskild vårdnad, tvärtemot barnens vilja"
att göra i alla fall.
Annica
Postat av: Annica Tiger januari 22, 2005 01:25 EM
Hamnade här av en slump och blev lite förvånad och förnärmad. Jag tänker inte gå in på debatten i stort, däremot måste jag ifrågasätta vad du vet om barn öht? Att döma av dina kommentarer verkar du inte ha egna barn i vilket fall. Ta det där med att barn släpas iväg skrikandes och sparkandes.. Gör ett studiebesök på ett dagis runt 7:30 och se när barn lämnas skrikandes och sparkandes av mammor såväl pappor för att vara några timmar på dagis.. låter fruktansvärt och ser fruktansvärt ut.. Förflytta dig sedan några timmar framåt i tiden när samma eller annan förälder kommer för att hämta samma barn.. Då är det precis samma protester för att barnet vill stanna kvar på dagis... Detta låter också hemskt, men till saken hör att detta är saker som sker i perioder och framför allt i vissa åldrar. Allt hör ihop med hur barnet utvecklas och växer. Det har ingenting med att göra att barnet mår fruktansvärt dåligt utan snarare tvärt om..
Dessa beteenden kan dessutom förstärkas ofantligt om det är okända människor med i spelet samt om föräldern står och blir ledsen och tycker synd om barnet. Barn vet hur dom skall göra för att få som dom vill....
Postat av: Stefan januari 22, 2005 11:34 FM
"Falska anmälningar" kan förekomma och jag har sett att det finns en tendens att även män använder sig av den tekniken i vårdnadstvister. Så det är inget specifikt som bara kvinnor tillämpar.
Att påverka barnen är ett otyg, PAS, men det är inget som heller är specifikt unikt att bara mödrar gör det.
Annica
I vissa långdragna vårdnadstvister borde föräldrarna sättas under utredning, och inte barnen.
Som tur är klarar majoriteten av att skiljas och ta ansvar för barnen efter skilsmässan utan att starta tredje världskriget. Det är i alla fall betryggande och bra för barnen. Där sätts barnens behov i fokus.
Annica
Postat av: Annica Tiger november 21, 2004 07:09 FM
En sak som inte tas upp här är de falska anmälningar om våld om övergrepp som kvinnor kan ta till i vårdnadstvister. + att de kan påverka barnen att ta avstånd från pappan. Såna fall känner jag till i min närhet så det är inga fantasier. Dessutom känner jag en advokat och en vårdnadsutredare som bägge har haft flera såna fall som de avslöjat. Alla var kvinnor.
Postat av: Fredrik Viberg november 20, 2004 10:13 EM
"Varje år blir mellan 100.000 och 200.000 barn vittne till hot och misshandel i sina familjer. Ofta nämns inte ens barnen i polisens rapporter när de har varit på utryckning till ett lägenhetsbråk"
Polisen kan komma med en sådan dum komentar att det är ju bara ett intimt familjegräl.
"I hälften av målen redovisas inte barnets åsikt, vilja eller önskemål alls i domarna och det framgår ibland inte ens om någon vårdnadsutredare har haft kontakt med barnet."
Här har vi den stora inkompetensen inom detta.
Jag säger det ännu en gång. Varken polis, sociala eller tingsrätt har folk med kompetens för det hela. UTBILDNING är en sak som behövs inom detta område. Dom har dåligt med resurser. Även om en viss Thomas Bodström påstår annat. Bara att fråga dom som jobbar inom polis och sociala så får man svar på frågan.
Postat av: Claes november 19, 2004 01:54 EM