« Sjuka hatiska inlägg | Startsidan | Åldrandets gåta »
maj 27, 2004
Copycat
På femårsdagen av massakern på Columbine High School i USA skulle ett liknande dåd ske på Slottsstadens skola i Malmö. Den 20 april 1999 sköt två tonåringar ihjäl tolv klasskamrater och en lärare på Columbine high school i Colorado, USA. Därefter tog de sina liv.
Denna copycat av dådet för för fem år sedan hade en sextonårig kille planerat tillsammans med några kamrater. De skulle mörda lärare och elever vid skolan, utlösa flera sprängladdningar och slutligen ta livet av sig själva, planeringarna har dokumenterats i en digital dagbok i sextonåringens dator. Ryktena gick och till slut ingrep polisen.
Frågan är om inte både polis och andra myndigheter skulle ha ingripit mycket tidigare. Killen har ju minst sagt ett "record" och varit stökig i många år, misstänkt för olika brott, bland annat rån, misshandel, inbrott och annat. Föräldrarna borde väl ha märkt att killen hade vapen och sprängmedel hemma. Eller hade det gått så långt därhemma att föräldrarna inte längre orkade bry sig?
Jag försöker tänka efter hur jag uppfattade världen som sextonåring. Inte planerade jag massmord i alla fall. Men visst kan jag ha förståelse för att man mår så dåligt att man tänker och funderar destruktivt. Men på min tid förblev nog tankar och funderingar – just tankar och funderingar. Frågan är om detta som sextonåringen skrev om i sin dagbok var just tankar och funderingar eller om planerna verkligen skulle ha satts i verket? Medlen fanns, vapen och sprängmedel, bara det är oroande att unga handskas med sådant nu för tiden.
När jag var ung fanns inga vapen i omlopp. Visst hände det att en del killar hade kniv på sig, men vapen - nej, inte såg jag något sådant. Det hände inga liknande våldsamma händelser utförda av unga människor, som massakern på Columbine High School, vad jag kan minnas. Det mest upphetsande som hände i Huddinge på den tiden var att en gubbe sprängde sig själv i tusen bitar genom att stoppa en dynamitgubbe i munnen och fjutta på. En del ungdomar, som det då hette var på glid, rökte hasch och en del knaprade på Preludin och Ritalina – det var väl de enda olagliga aktiviteterna jag lade märke till runt omkring mig. Det var mest love, peace and understanding i Woodstocks-anda.
Jag avundas inte alls de som är tonåringar i dag. Jag tror att det är svårare att vara ung i dag än vad det var när jag var ung, för si så där 34 år sedan. Samhället har genomgått en radikal förändring under alla dessa år, det gäller inte bara Sverige utan hela världen.
// Annica Tiger
Postat av Annica Tiger maj 27, 2004 05:36 FM
Kommentarer
Jag tror inte riktigt att Jawa hade gjort det. Men jag vet inte. Själv hade jag aldrig vågat. Var det så att hans liv var förstört eller ville han bara ha uppmärksamhet? det är det som är frågan.
Postat av: Anonym juni 30, 2004 11:59 EM
Men det fanns inte vapen i omlopp i den milda grad som finns nu. Inte hörde jag talas om att det sköts lite hör och där, som det gör nu - Gottsunda är ett exempel.
Att göra bomber och sprängmedel via kemikalier var nog inte heller helt lätt då inte Internet fanns och tillgängligheten till alla denna info.
Råkurr gäng emellan var väl oftast via knytnävarna?
Hora var inget som man skrek till varandra på skolgården.
Jag vet inte om allt var bättre förr, men jag tror inte det är bättre i dag. Tvärtom.
Annica
Postat av: Annica Tiger maj 27, 2004 09:43 FM
Jag är hemskt ledsen. Men att det var bättre förr är nog också en myt och beror nog antagligen på att man fungerar så att man raderar de otrevliga minnena och glömmer det otrevliga. Det är väl för väl.
Där jag växte upp fanns det Ligister som varje helg förstörde hela det lokala centrum och möttes i råkurr. Man kunde på måndagar finna Motorcykelkedjor mm som ligisterna använt som tillhyggen i sina "fighter".
Litet senare så fanns det också ungdomar som sparkade ner folk i Kungsan. Det var både varandra och pensionärer kunde råka illa ut.
Sedan har vi ju Hitlerjugend. Fast det var ju uppstyrt av vuxna.
Men att ungdomar skulle vara mer våldsamma idag än tidigare har jag nog svårt tro.
Vad jag däremot tror är att ungdomar idag saknar aukoriteter. Vi vuxna vågar inte längre sätta gränser. Man måste börja våga säga ifrån.
Om alla vuxna sätter gränser så får vi ett trevligare samhälle.
Hälsningar Bengt
Postat av: Bengt maj 27, 2004 07:48 FM