« Feministsvin | Startsidan | Aprilskämt »
mars 31, 2004
Hundnostalgi
Vi har en fin kökssoffa i köket, en sådan där gammaldags som det går att lyfta locket på och under finns en bra förvaringsplats. Där har tidningar som jag velat spara hamnat sedan vi flyttade hit 1989. För några veckor sedan såg jag att tyngden av alla tidningar gjort så soffbottnen gett vika. Det fixar jag, sa B. På den vägen är det.
Nå, bra kvinna reder sig själv – så en stor del av dagen har tillbringats att sortera tidningar, samt spika ihop soffan. Det var rena rama nostalgitrippen. Ja, inte att spika ihop soffan – utan att sortera tidningarna. Nu är jag klar, med håret täckt av damm och boss :).
Jag måste ha varit komplett hundidiot tidigare. En del tycker väl att jag är det samma i dag, fast utan förstavelsen hund :). Jag har sparat alla nummer av Hundsport från 1991. Hundsport (ingår i avgiften till Svenska Kennelklubben "kan ingen ge SKK en ny hemsida?") och Doggy Rapport dimper ned i brevlådan fortfarande. Men tidigare har jag prenumererat på mångahanda hundtidningar, många av dem har gått ur tiden för länge sedan.
Vi hundägare
Hunduppfödaren
Hunden i Norden
Hundextra
Hundliv
Hundmagasinet
Jakthunden
Våra hundar
SHF-bulletinen
Newfoundlandshunden
Jag hittade även en gammal Expressen från 1999, som jag sparat för en artikels skull. Jag läste om artikeln och återigen kom tårarna, fast jag redan gråtit floder för denna hunds skull. Är man inte fånig?
Så här skrev jag om det i min Reload, jag tar med två dagar eftersom de anknyter till varandra.
18/8-99
Jordbävning!
Hemskt! Tragiskt!
Men det som berörde mig igår var några bilder i Expressen. Ett par hade lämnat sin NewFoundlandshund i bilen under shoppingturen i London. De tänkte bara vara borta en liten stund. Det räckte. Hunden kokade i värmen, fick värmeslag och dog. Vilken död? Den sjuåriga tiken Lucy försökte febrilt ta sig ut, skällde, kastade sig mot rutorna och bet i sätena. Men försent...när hjälpen kom via polisen låg hon död i framsätet. Jag tänkte på detta hela kvällen, varje gång jag kikade på någon av mina små bruna *nallar* blev jag gråtfärdig. Skärmar man av sig? Orkar man bara bry sig om det man har kärt självt? Jag talade om selektivt minne igår men det kanske är mer advekat att tala om selektiv *beröring* av fasor och hemskheter.
17/8-99
Nalle hör sämre och sämre. Vi är ett matchande par :). Man ska aldrig närma sig en hund bakifrån om denne inte hör/ser/känner att man är i faggorna, det har jag lärt mig nu :( - för jag skrämde Nalle rejält igår, helt oavsiktligt. Jag antar att Nalle tycker det är mycket obehagligt om han inte har full koll på tillvaron längre, vem tycker inte det förresten :). Han blev som sagt skrämd när jag dök upp bakifrån (jag trodde faktiskt att han hörde mig för jag talade med honom samtidigt som jag närmade mig) och klappade honom på ryggen utan att han noterat min ankomst via hörseln eller annat av sina sinnen. Vilket får mig att tro att även luktsinnet dämpas med åldern? Nå - vi kan ta varandra i hand. Jag tycker själv att jag hör sämre ju äldre jag blir, mer då att brus och sorl dämpar hörseln - på puben eller på restaurang har jag svårt att orka/höra/hänga med i samtalet om det är för mycket ljud runt omkring. Det är iofs skönt att sitta i sin egen lilla värld och filosofera :), men kanske inte så artigt? Minnet ska vi inte tala om. Hela jag borde täckas med gula stickers - nya modet kanske? Inte snickers-brallor utan stickers-brallor! Jag kan tänka att - ja, det _måste_ jag kolla och efter 2 minuter har jag redan glömt bort det viktiga jag _måste_ kolla :-) om jag ens kommer ihåg att det var något jag _måste_ kolla. Det går inte längre att skylla på selektivt minne *ler* utan det är nog mer galopperande alzheimers.
// Annica Tiger
Postat av Annica Tiger mars 31, 2004 02:49 EM