Artiklar
   

 
<<- Tillbaka

Replik till Lennart Westmans artikel i
Sundsvalls Tidning den 25 Juni.

Våldsfixering infekterar debatten, förbjud hundar de bits skriver av Lennart Westman från FRIS den 25 juni i Sundsvalls Tidning.

Den "våldfixering" Lennart Westman anklagar oss i EMRIS för är inget annat än den vardag vi så ofta möter i vår kontakt med ensamstående mammor. En verklighet som är vardag inte för ett fåtal undantag utan för en stort antal kvinnor och deras barn. År 1997 var antalet anmälda misshandelsbrott 19046,ca 20 kvinnor/år misshandlas till döds av en närstående man och endast ca 25% av alla våldsbrott anmäls och mörkertalet är stort. 90% av alla offer för sexualbrott är kvinnor, på 10 år har antalet anmälda sexualbrott mot kvinnor ökat med 80%. Att gemensam vårdnad är ett viktigt led i utövandet av våld och hot mot kvinnor erfar vi och andra organisationer som möter misshandlade kvinnor ständigt. EMRIS är en förkortning för Ensamstående Mammors Rättigheter I Samhället och vi är också en fristående förening inom ROKS= Riksorganisationen För Kvinnojourerna i i Sverige.

Ja, Lennart Westman vi inom EMRIS arbetar för ensamstående mammors rättigheter. För vår rätt att att ha en dräglig ekonomi att försörja oss och våra barn på. För rätten att betraktas som fullvärdiga människor trots att vi lever utan "manligt beskydd"

För rätten att våra barn (och alla andras) ska få dagis plats när vi är arbetslösa så att vi kan få söka arbete,för rätten att att om barnen blir långvarit sjuka kunna få en dagbarnvårdare som känner barnet så att vi slipper gå i ekonomisk konkurs. För rätten att bli betrodda av myndigheter och allmänhet och inte bemötas med fördomar och myter om ensamstående mammor, och inte minst, för rätten att skydda våra barn mot sådant som skadar dem!

Lennart Westman anser att ensamstående mammors rättigheter har varit mer än väl tillgodosedda under lång tid. Rättigheten att ensamma bära hela det ekonomiska, praktiska och känslomässiga ansvaret för våra barn är en rättighet mammor gärna avstår, om det inte innebär att barnen tar skada. Att Lennart Westman missunnar ensamstående mammor rättigheten till ett tillskott på 1173 kr i månaden att försörja ett barn på, och rättigheten till inkomstberoende bostadsbidrag och barnomsorgsavgift tyder på att han inte unnar barn till ensamstående föräldrar en ekonomisk levnadsstandard som andra barn.

Lagen som kom till den 1/10 -98 innebar att domstolarna kan döma till Gemensam Vårdnad mot den ena förälderns vilja. Konsekvensen av denna lagändring har fram till dags dato inneburit en ökning till Gemensam Vårdnad om barn som bevittnat pappans misshandel av modern. Vi anser att den stund fadern misshandlar modern visar han att han inte är en lämplig far och därmed ska hans möjlighet till gemensam vårdnad försvinna. Om det var så domstolar resonerade skulle lagen inte vara till skada för barnen, men tyvärr tvingas vi om och om igen se hur våldsamma fäder, i vissa fall till och med fäder som dödat mamman, tilldöms gemensam vårdnad i en vårdnadstvist. "Visst kan mammor också", som alltid påpekas när ämnet debatteras. Men i vilken utsträckning? Det går inte att förbise att i dagens Sverige är våld i hemmet ett MANLIGT problem, som hänger samman med de maktförhållanden mellan könen som råder i hela samhället.

Ett gemensamt mål för EMRIS och för FRIS/Lennart Westman torde vara jämställdhet mellan könen. Det är ett mål som är långt ifrån uppnått i dagens samhälle och i dagens familjesituation. I de allra flesta familjer är det kvinnan som har det vardagliga praktiska och känslomässiga ansvaret för barnen (se t.ex.kvinnomaktutredningen). För dessa mammor ter det sig väldigt märkligt att pappan efter en separation plötsligt är så angelägen om att få vara tillsammans med barnen, samtidigt som han vägrar inse att för barnen är han inte samma trygghet som mamman, som ständigt funnits till hands.

Män! Ta strid för er rätt att byta blöjor, trösta barn, lägga barn och hämta och lämna barn på dagis redan från början. Då kommer ni vid en separation (som då är betydligt mindra sannolik dessutom) inte mötas av något motstånd mot gemensam vårdnad från modern till era barn! EMRIS stöder helhjärtat den kampen.

Att vi säger nej till Automatisk gemensam vårdnad är just för att det skulle drabba redan utsatta kvinnor och deras barn. De fäder som i dag vill ta känslomässigt, praktiskt och ekonomiskt ansvar för sina barn behöver i dag bara sätta sitt namn på ett papper för att få gemensam vårdnad om sina barn. Precis som Lennart Westman skriver, betonar FNs barnkonvention barnens rättigheter, men vad Westman eftersträvar, och svensk lag tillgodoser är pappors rätt till sina barn. Att barn inte har rätt att slippa umgås med en våldsam eller icke ansvarstagande far ser vi i dom efter dom. Det finns inte heller någon lag som tillgodoser barns rätt till sina fäder. Det vanligaste problemet för barn till ensamstående mammor är just att deras "pappor" inte ens bryr sig om att träffa dom. Vi skulle kanske hellre börja prata om att lagstifta till umgängesskyldighet för frånvarande fädrer istället.

Om Lennart Westman och hans kamrater i FRIS tog tag i diskussionen om misshandlande män, i stället för att avfärda den som feministisk våldsfixering, skulle vi betydligt snabbare närma oss ett jämställt samhälle där automatisk gemensam vårdnad blir en självklarhet. Men utan att erkänna mäns våld mot kvinnor som ett problem i diskussionen om vårdnaden om barn går det aldrig. Så länge vi inte har ett jämställt samhälle skulle väl Lennart Westman kunna uthärda den diskriminering det innebär att skriva sin namnteckning på ett papper för att få gemensam vårdnad för att på detta sätt visa sin solidaritet med BARNEN. Det är väl ändå deras bästa det handlar om?

Föreningen Emris

Karin Johansson
Anna-Lena Ericsson

<<- Tillbaka