Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom.

För detta finns det knappt eller inga lagar alls vad gäller straff,åtgärder mm som hjälper barnen. Umgängessabotaget får fortsätta vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna. Detta är nånting som är oerhört psykiskt påfrestande för dom utsatta (barnen,papporna i vissa fall mammorna).Varför görs det ingenting mot detta i vårat välfärdsland Sverige.

Frågar man Statsminister Göran Persson får man till svar något han kopierat ur Föräldrarbalken.Ex se statsministerns svar till FRIS på tre frågor ang AGV(automatiskt gemensam vårdnad)växelvisboende,dubbel mantalsskrivning på nätet.www.fris.just.nu. Fb plus barnkonventionen som sveriges myndigheter av alla slag,hänvisar till,den som dom själva bryter mot dagligen när dom accepterar detta umgängessabotage. Dessa föräldrar som egenmäktigt hindrar barnens rätt till båda föräldrarna är oerhört svårt att överhuvudtaget ens förstå hur dom kan få ha vårdnaden om barnen.Umgängessabotaget beror dessutom oftast på att mamman idkar detta utan att överhuvudtaget tänka på barnens bästa eller framtida leverne.Vanligaste förekommande orsakerna är garanterat hämndmotiv av olika slag.Rädd för att barnen ska tycka bättre om pappan,vilja flytta till pappan,vill egenmäktigt bestämma om barnen,uppfostra barnen,ha makten över barnen,försöka få tillbaks pappan. Ge barnen en avig bild av pappan,manipulera barnen på alla uppkomliga sätt för att få barnen att tycka illa om eller inte vilja vara hos pappa.Hitta på och sprida lögner om pappan i domstolar familjerätter mm för att på alla vis ställa pappan i dålig dager.Detta har visat sig gå hem i dom flesta fall hitintills men uppdagas mer och mer, Kalmar Tingsrätt är en av flera tingsrätter som på sista tidenlyft över vårdnaden till den förälder som uttryckligen velat verka för barnens rätt till bägge sina föräldrar,och således inte umgängessaboterat.Följaktligen har man menat att den förälder som upprepade gånger överträder barnets rätt till den andre föräldern genom att sabotera umgänget inte kan anses som lämplig vårdnadshavare.Detta är tillika precis det Föräldrarbalken föreskriver.Vi får hoppas att detta bara är en början och ett bra exempel på hur domstolarna kommer att rätta sig efter Föräldrarbalken mer och mer. Tyvärr har/är det så att i vårdnadsutredningar har psykologer,familjerättssekreterare,domstolar oftast gått på det mamman sagt i tron om att detta torde vara för barnens bästa.Det är alldeles för lätt för en mamma att neka barnen umgängesrätt med sin pappa bara på vad mamman yttrar sig i. I dag räcker det i princip att mamman ringer en barnpsykolog och säger att barnet mår dåligt,hittar på en historia om detta som resulterar i att psykologen råder henne att inte lämna ut barnen till pappan(eftersom det är vad mamman vill).Ex det kan räcka att barnet kommit hem och varit trött eller ledsen över nånting,mamman skyller det på pappan utan att pappan får en chans att yttra sig.Sånt här brukar lysa igenom efter en tid,men mamman har i alla fall lyckats få undan barnen från pappan under denna tid.Detta i sig med moderns förhoppning kan leda till att barnet blivit avigt inställd till pappan.Pappan får fullt upp med att bygga upp nytt förtroende,trygghet för barnet,barnet är rädd att pappa ska överge barnet igen,barnet lägger skulden på pappa.Trots att pappan många gånger har en dom eller beslut idkas detta umgängessabotage lika flitigt i alla fall.Även om pappan går till ex länsrätten för verkställighet i beslut,så tar det tid innan nåt händer.Återigen har vi det faktum att mamman lyckats hålla barnet borta från pappan.Familjerätterna tar oftast mammans parti innan pappan ens kommit dit.Dom lever kvar i det gamla omorderna om barn och barns bästa.Förr ansågs det utan tvivel att mamman var den mest lämpade föräldern oavsett umgängessabotage eller i frågan om vårdnad,boende mm.Att dom lever kvar i dessa gamla omorderna myter tycker jag man kan tolka genom alla dessa samarbetssamtal som oftast leder till förslag till beslut till mammans fördel.Hur ofta dessa förslag till beslut tas utan att man ens har beaktat barnets vilja.Hur ofta dessa förslag till beslut tas utan att göra en korrekt konsekvensbeskrivning. Hur ofta dessa förslag till beslut tas utan att ens pappan får läsa det innan det skickas till domstol.När man läste den helt igenom könsdiskriminerande debattartikeln för en tid sen av Margarte Winberg kände man verkligen sitt värde hos henne som man.Tror inte att hon har den blekaste aning om denna omfattande Psykiska Mansmisshandel som förekommer dagligen och som ingen av alla dessa myndigheter och politiker tar någon hänsyn till. Finns män som gått så långt att dom tagit livet av sig på grund av sånt här.Män som blivit missbrukare av olika slag.Äter nervtabletter.Inlagda på psyk.Kidnappat sina barn.kvinnomisshandat som det så fint heter.När det gått så här långt anses mannen som ännu mer olämplig.Då har mamman uppnåt sitt mål.Varför hjälps alla dessa män och barn inte i tid?Innan det är för sent.Uttalar sig en pappa om att han mår psykiskt dåligt av att inte få träffa sina barn,då kontras det omedelbart med att pappan är i psykisk obalans o,s,v och att det därför inte är lämpligt med umgänge i dagsläget.Att barnet garanterat också mår oerhört dåligt inombords men ofta stänger det inne för att inte såra ex mamman,vem tänker på det.Ja inte mamman i alla fall,hon har fullt upp med att tänka på sig själv.Varför tänker inte dessa Mammor,myndigheter ,politiker inte mer på barnens rätt till sin pappa.På barnets framtid och dom problem som kan uppstå.Ett känt faktum är att skilsmässobarn som har liten eller ingen kontakt med pappan oftast får problem av olika slag när dom växer upp.Ett bra exempel är det uttjatade men tillika faktumet att 80% av alla ungdomskriminella i usa saknar pappa, 66% av alla kvinnor i fängelse i usa har heller inte haft nån pappa av olika anledningar.Samma sak gäller garanterat i Sverige och mer kommer det bli om vi inte stoppar dessa former av umgängessabotage och psykisk misshandel. Persson och Winberg,domstolar,familjerätter,mammor och andra myndigheter det är dessa barn som ska ta hand om oss när dom blir stora, och deras nästkommande i sin tur.Lagen måste skärpas i detta så att umgängessabotaget och den psykiska misshandeln kommer bort för barnens bästa.(byt gärna ut pappa mot i texten)

Krister Jansson/FRISare

Håller fullständigt med dig. Det verkar som om kvinnor som utreder vårdnadstvister automatiskt tar parti för kvinnan i målet. Pappan misstänkliggörs nästan alltid. Det finns faktiskt kvinnor som medvetet blir med barn (glömde p-pillret) för att slippa gå jobba och sedan pumpar så mycket pengar som möjligt av motparten.

Har sett detta fenomen på nära håll och tycker det är förfärligt. Man säger sig vilja barnets bästa, men VEM lyssnar på barnet överhuvudtaget? Alla vårdnadsutredningar bör skötas av barnspykologer och absolut inte enbart av socialtjänstemän.

Umgängessabotage är tyvärr mycket vanligt idag. I mitt fall så håller mamman vår son isolerad 7 mil bort. Trots att hon i Domstol 2 gånger har sagt att Sonen skall vara hos mig varannan vecka så har jag inte haft honom på 5 månader. Domstolen gör inget, utan förklarar att det är beklagligt att mamman inte håller det hon har sagt. Och detta trots att sonen inte bara är isolerad från mig utan all son släkt. Domstolen valde mammans boende trots att mitt boende är hans hemma miljö från 1997 samt mittemellan Farmor och hans mormor. Han är alltså isolerad från alla och alla han tycker om. Detta har resulterat i att han från att vara en glad och mycket smart lite kille nu har förvandlats till en apatisk stackare som går hos barnpsykolog. Vi skall vara Stolta över vårt land Sade Statsminister Göran Persson en gång i Radion, vårt fina land, där vi har ett mycket bra Socialt fungerande skyddsnät, Detta Sociala skyddsnät är unikt sa Statsministern. Jovisst är det unikt. Detta unika skyddsnät tillåter en 5 årig Pojke mot sin vilja, totalt isolerad från sin Pappa samt släktingar och kompisar, hemma miljö. Jo Göran Persson har verkligen rätt, det måste vara helt unikt att en 5 årig Pojke som har fått sin uppväxt sönderslagen av hans Mor. Tvingas att bo med just sin Mor och bli totalt isolerad av allt han vill ha och tycker om. Detta unika finns troligen inte ens i stabila Kina.

Barbro Boom!! Håller med dig i stort. Är lite frågande till detta att vårdnadsutrdedningar skall skötas av barnpsykologer.Den psykolog som är inblandad i mitt fall,ska defenetivt inte ha hand om sådana utredningar.Hon är inte ens familjär med Föräldrarbalken och har dessutom agg mot mig pga att jag kritiserat henne bträffande handläggningen i mitt fall.Detta tål hon inte.Dom måste ju kunna ta kritik och lyssna även på mig som pappa om vad jag tycker är rätt eller fel och sen övertyga mig om på viket sätt jag har fel.Men detta vill hon inte.Hon belyser bara mammans viljor för mig.

Krister Jansson/FRISare

Christer

Du har rätt, det är fruktansvärt att använda barnen som slagträ och förvägra dem rätten till en förälder (oftast sin pappa) av hämndbegär eller någon annan självisk anledning. Den som alltid lider störst förlust är barnen.

Problemet är att det också finns tusentals mammor därute som kämpar livet ur sig för att barnen ska SLIPPA träffa sin pappa, därför att han utsätter dem för psykisk eller fysisk misshandel eller förgriper sig sexuellt på dem, utan att bli trodda.

Frågan i dessa tvister där ord står mot ord, och inga bevis finns, är alltid vem som är mest trovärdig. Oftast blir det den som kan tala för sig eller den som har råd med den bästa advokaten, men jag tror också att många går på mammans linje både för att skydda dessa mödrar som kämpar för sina barn, och för att (av någon konstig anledning) folk tror att modersinstinkten är starkare än fadersinstinkten. Det är lättare att tro att fadern är olämplig, än modern. Tyvärr så offras många goda fäder och många barn blir berövade sin rätt till sin pappa på detta sätt.

Frågan är hur man beskyddar de mödrar som beskyddar sina barn, utan att oskyldiga pappor blir lidande.

Ja, så här är verkligheten tyvärr nu.. många barn nekas att få dela vardagen och allt vad det innebär, med båda föräldrarna. Det kommer att resultera i en massa stackars människor som saknat tryggheten under sin uppväxt. Resultatet kan vi bara ana.. Samhället är för bedrövligt idag och skilsmässobarnen har nog sämsta rättsskyddet. Umgängessabotage bör bestraffas hårt, det visar på att man inte tar ansvar om barnens bästa och välmående. Alla föräldrar älskar sina barn lika mycket och vi måste utgå ifrån att alla vill deras bästa, även om en del mödrar och fäder är olämpliga, det är något man måste processa om, om det inte går att lösa på egen hand, det går det ju oftast inte om en förälder bestämt att sätta "tjursidan" till, och det är inte ovanligt. Tråkigt nog tar nästan alltid domstolar mödrarnas parti och tror på deras ord, utan några som helst bevis, en far misstros nästan alltid. Så det, ledsamt nog..

Naturligtvis kan pappor trilskas också, poängen är väl att INGEN borde kunna trilskas? Förtjänar barnen inte det?

Ett team bestående av en socialare, psykolog borde inrättas i varje kommun. Ett familjerådslag, där hela släkten ska närvara borde vara rådgivande. Oftast är så mycket hat inblandat, som i regel präglar barnets hela uppväxt. Men om alla parter hörs och även från dagis eller skola, så kan man komma fram till ett bra resultat. Men framför allt, barnet måste få höras och dennes vilja måste det tas mer hänsyn till. Men som i regel så vill barnet alltid vara lojal med båda föräldrarna.

Det borde finnas en skola för föräldrar där de lär sig att uppträda som vuxna.

De nya lagarna är i dag i många fall förödande för barn. Barn tvingas till ett umgänge som de själva motsätter sig, ska detta vara utvecklande?

De som skapat dessa lagar har nog glömt att tänka till inom många områden.

Jag måste säga att jag blev Mycket förvånad då en vän till mig råkade ut för en vårdnadstvist där man i domstolen helt går på mammans linje. Mamman har ungängessaboterat i ett halvår nu, men varken tingsrätten eller domstolen gär något. Jag har ju hittills trott att Sverige är ett land där man alltid eftersträvar rättvisa och hög moral. Tänk vad lurad man kan bli. Efter att jag blivit varse det fallet som rörde min vän. Fick jag veta att det har hänt åtskilligt många svenska män i Sverige. Hur ska man kunna klandra dem för att inte vilja bli/ vara bra fäder då? I det fall jag nu sett, har utredningen bland sociala och Rådmän skötts fruktansvärt dåligt där t.om material som skickats dem som Skulle kunna vara vägledande i det fall de tagit hand om, lagts åt sidan och inte ens ögnats igenom då det inte gynnat deras redan lagda åsikt i fallet. Det är ju fruktansvärt och min åsikt är att det är på ett ställe där det är som viktigast att det sitter rätt personer som de strängaste straffen för lagbrott borde ligga. De har ju verkligen ett ansvar, menar jag. I stället är sanningen tvärtom. Ja ja.... Kanske är det dags att vi börjar öppna ögonen för hur lögnen faktiskt ser ut, så som vi har lärt oss den från den dagen vi föddes. Kanske är det dags att vi börjar utbilda "rätt" personer för rätt jobb..."

Håller med dig Barbro Boom!

Familjerådslag är något som jag själv skall ta reda på mera om, men det är bedrövligt med informationen från de sociala myndigheterna... I mitt fall får jag hela tiden jaga, jaga, jaga efter vilka möjligheter som står till buds för att lösa våra tvister UTAN domstolar i första hand. Å det är en ren tillfällighet att min nya kvinna (som är socialarbetare) föreslog familjerådslag... Skall Få mera info om detta imorgon måndag, får se vad det ger...

Håller oxå med dig ang skola för vuxna, eller rättare sagt skola för dem som skiljer sig och har barn: Man borde inte få skiljas utan att erhålla någon slags kurs/utbildning i frågeställningar som kan uppstå och hur man bör lösa dem -- är inte frågeställningarna lösta så skall inte heller de ekonomiska delarna lösa ut sig automatiskt vad gäller t ex underhållsbidrag. STÄLL KRAV PÅ FÖRÄLDRARNA, DET ÄR JU VÅRA BARN OCH VÅR ALLAS FRAMTID DET HANDLAR OM!!!

Umgängessabotage är något som i mitt fall entydigt beror på exets dåliga självkänsla, men det är jag och mina barn som får lida. Sätt henne med en kurator och låt henne besöka ett antal tro-på-dig-själv-kurser så att hon till slut inser att hon själv tjänar på att en vettig överenskommelse nås -- MEN FRAMFÖR ALLT BARNEN!! Åter och åter igen BARNEN!

Tack för ordet, och även jag är FRISare... Inte för att jag vill det men för att jag måste...

Tycker du verkligen att 7 mil är lång väg att åka för att träffa din son? Visserligen kan det kännas/vara besvärligt men älskar man sitt barn och vill träffa barnet så är avståndet oväsentligt.

Umgänge kontra umgängessabotage... Vilket är bättre för BARNET, att få en trygg levnadsbild med föräldern i en ny FAMILJ eller att kajka fram och tillbaks under HELA sin uppväxt mellan sin mamma och pappa som inte bor under samma tak och vilka berättar diverse sanningar om respektive?.

Diskussionen som har varit hittills är ju enbart för den som inte har hand om barnet, men barnet själv? vilken rätt har det i sitt liv? rätten att åka? rätten att "ha" en mamma och en pappa? ska inte barnet få ha rätten att ha en mamma och pappa som bor under samma tak?, ska inte barnet få ha rätten att kalla den person som bor under samma tak som sin mamma eller sin pappa för att några vill "vara" mamma eller pappa men inte vill ha besväret detta innebär?

Lite frågor till en början
tack för ordet

Sverige är ett dåligt land för skilsmässobarn att växa upp i. Lagarna värnar inte om barnens väl och ve, utan mest moderns, tyvärr, de flesta fall. Det är lite konstigt, för fler än hälften separerar, och umgängessabotage är väldigt vanligt och ofta kommer den som saboterar undan med det, på barnens bekostnad!

Svar till inlägg 11, Zeb. Vaddå "kajka" fram och tillbaka? Barn är hemma hos båda föräldrarna och mår bättre av en vardaglig kontakt med båda. Det har t.o.m Torgny Gustavsson, regeringens utsedde barnexpert, kommit fram till. Sedan är det inte snällt att kräva av barn att välja själv och bestämma själv, det klarar inte små barn av, de är lojala föräldrarna och vill inte såra någon av dem. Man är två att skapa barnen av den anledningen att barnen behöver både sin far och mor. Barn som är varannanhelg hos den ene föräldern upplever mer det som ett "kajkande" än de som har växelvis boende och de som själv växt upp med växelvis boende skulle själv vilja ha den lösningen för sina barn om de separerade enl. en undersökning. Det är väl något att beakta?

Jag blir så frustrerad att barnen ofta automatiskt räknas som "tillhörande" modern. Barn är inga ägodelar och deras välmående borde vara det viktigaste, och att de får bo där de har störst möjlighet att få en trygg uppväxt och fin relation till båda föräldrarna. Min sambos ex hämnas att hon blev "ratad" genom deras gemensamme son. Hon bröt själv upp från deras förhållande för strax 5 år sedan då sonen var 1 år, träffade en ny men upptäckte väl att gräset inte var grönare på andra sidan, och ångrade sig. Då hade vi precis träffats och inlett ett förhållande, men det har min sambo fått lida för, även pojken som nu är 6 år. Hon ändrar tider, drar in dgr som hon vill (umgänget) och baktalar oss till pojken, och har själv ett allmänt stökigt liv med psykiska besvär. Min sambo har gemensam vårdnad och är allvarligt orolig för pojkens uppväxt och kräver därför växelvis boende nu för att få möjlighet att få en överblick över barnets liv. Pojken är lika hemma hos oss som hos modern, han har eget rum och egna leksaker och kläder på båda ställena och vi bor nära varandra. Ändå vägrar hon av den anledningen att "vill pappa vara med sin son, får han flytta hit" (?). Vet inte vad hon tänkt göra med sin nuvarande kille då men.. Man blir så förbaskad för myndigheterna förstår inte alls pappornas problem med ex som hämnas genom barnen. Ord mot ord, den som är bäst att ljuga får ha barnet, och oftast är tjejer duktigare att prata, listigare och falskare så karlarna har ett handikapp redan fr början. Väldigt påfrestande situation..

Mår inte barnen bra av att få vara så mycket som möjligt med båda föräldrarna ? Är det inte bättre att separera än ständigt bråka inför barnen ? Hur kan 1 förälder utse sig själv som "lämpligaste" vårdnadshavare ? Hur kan intrigerna få gå ut över umgänget med barnen och varför överhuvudtaget blanda in barnen? Tänkvärt..

7 mil långt bort, absolut inte.Jag hade åkt 700 mil om det hade varit så. Problemet i mitt fall är bara att det inte hade hjälpt om det hade varit 700 meter när man på avtalade tider kommer till en tom bostad. Och där mamman inte bryr sig vad sonen vill utan kör sitt eget race. och kommer man spontant så öppnas inte dörren. Och då tycker man att det får finnas gränser. Speciellt när Sonen vädjar att få bo hos mig. Och myndigheterna säger att det är ju inte bra men dom gör inget.. Som en ung kille sa till mig, jag tänker inte skaffa några barn sa han... Jag tänker inte betala nåt underhåll för ett barn jag aldrig får se. Han tog alltså i beräkningarna att han skulle bli av med sitt barn när han blir far. Det var hans syn på en svensk familj. Det är verkligen tragiskt.

ZEB: Frågan är hur harmonisk en uppväxt med två föräldrar igentligen kan vara. Visst är idyllen en familj med två föräldrar som är lyckliga men om en utav föräldrarna exempelvis varit otrogen och den andre inte ens vill se denne i ögonen igen så undrar jag HUR harmoniskt liv barnet skulle få. Vi är ju bara människor och känslor har alla rätt att ha. Jag tror själv inte på att "försöka spela" oberörd för barnets skull. Det vore att idiotförklara barnet eftersom barn ofta är bra mycket mer intelligenta än vi tror. Ett förhållande där två föräldrar ständigt är i konflikt, är det harmoniskt? Själv drömmer jag om ett helt liv med den jag älskar men vem gör inte det?

Replik inlägg (11)inom( )

Umgänge kontra umgängessabotage... Vilket är bättre för BARNET, att få en trygg levnadsbild med föräldern i en ny FAMILJ eller att kajka fram och tillbaks under HELA sin uppväxt mellan sin mamma och pappa som inte bor under samma tak och vilka berättar diverse sanningar om respektive?. (Tyvärr är det nog så verkligheten ser ut och det är dessa svartmålningar som vi föräldrar måste inse INTE är till barnets bästa oavsett från vem det kommer.I dom vårdnadstvister där mamman inte vill att pappan ska ha barnet utan att ha några större belägg för att inte tillåta barnet umgänge med sin pappa.Det är där tror jag den största svartmålningen förekommer.Finns givetvis pappor som också gör så.Man ska inte och får inte prata illa om den andre föräldern under några som helst omständigheter.För detta ställer till problem för barnen och är oerhört svårt att reparera vill jag påstå av egen erfarenhet.Sen kan jag hålla med om att det faktiskt finns godtagbara umgängessabotage,det är här det behövs kompetent folk som verkligen kan ta fram bevis för att det är befogat,inte nån Domare som bara tycker så.Vet fall där en förälder blivit dömd flera ggr för umgängessabotage och blivit vitesförelagd i Länsrätten,trots att tingsrätten känner till detta menar Domaren på att om föräldern anser att den andre föräldern kommer prata skit om motpartern och vägrar lämna ut barnet ska detta inte anses som umgängessabotage??Här skulle väl nästan Länsrätt och Tingsrätt tvista med varann.Den som sitter i kläm som vanligt är barnet och umgängesföräldern.)

Diskussionen som har varit hittills är ju enbart för den som inte har hand om barnet, men barnet själv? (Detta beror nog på att denne förälder vägras rätten till sitt barn,barnet förvägras rätten till en förälder,barnet själv har sällan någon talan.Finns ingen som kan ibilla mig att ex en mamma som umgängessaboterar lämnar ut sitt barn fast att barnet vill det.I dom flesta fall tror jag att barnet vill.) vilken rätt har det i sitt liv? rätten att åka? rätten att "ha" en mamma och en pappa? ska inte barnet få ha rätten att ha en mamma och pappa som bor under samma tak?, ska inte barnet få ha rätten att kalla den person som bor under samma tak som sin mamma eller sin pappa för att några vill "vara" mamma eller pappa men inte vill ha besväret detta innebär? (Först och främst kan man ju inte hålla i hop bara för att barnet ska ha bägge sina biologiska föräldrar under samma tak.Spelar ingen roll hur mycket styv det finns så kommer barnet alltid undra om sin riktiga och det ska väl inte vara nödvändigt.Tyvärr är det ju så att det finns dom som inte vill ha sina barn där faktiskt tror jag modern många ggr manar till umgänge.Finns ju inga lagar för sånt i dag där en förälder tvingas ta sitt ansvar som förälder även när man separerat.Hur som helst så är det alldeles för lätt att sabotera idag utan större konsekvenser.Jo för barnen är det oerhört stora konsekvenser som säker tar på sig mycket av skulden för detta och mår dåligt i skolan etc.Tyvärr är det nog så här att Domstolar,sociala,politiker,mammor,mfl(ibland pappor)ser för mycket till sitt eget bästa och glömmer barnen. m,v,h Krister Jansson))))

Lite frågor till en början tack för ordet

Barnen kan själva bestämma vem av föräldrarna barnet vill bo hos och träffa.

Till Zeb, nr 11. Det märks att du inte vet vad du pratar om, för det blir mindre kajkande med växelvist boende än det vanliga varannanhelgsumget. För barnen blir hemma på båda ställena, de har eget rum och får vara med mamma resp. pappa mycket, och kan på så sätt få en trygg relation till båda. DET mår man bra av som barn, det vet jag av erfarenhet + att undersökningar visar så. Det är omöjligt för den annars sk umgängesföräldern att få en bra, naturlig relation med sitt barn om boendeföräldern bestämt sig för att krångla, som inte är ett dugg ovanligt och oftast är det bara agg gentemot exet som är anledningen till krånglet, eller ren och skär hämnd. Varför ska sådant gå ut över barn?

Föräldrar som har problem, eller bara ändå vill stödja FRIS, kan ju gå in på deras hemsida och få mer info!

http://www.fris.just.nu

Skrev i går bestämt en replik till inlägg (11)undrar vart det tog vägen.Har det inte hunnits med tro? Två nya andra efter det i alla fall.Kan iof vara före också.Har dessutom hållit mig till den sk netetiketten.

M,v,h Krister Jansson

Till Zeb, nr 11.

Vaddå kajkande? Det är inget kajkande att åka emellan mamma och pappa varannanvecka. Det blir ju värre rännande och besöksaktigt om barnet kommer varannanhelg, dessutom får sällan barnet eget rum hos umgängesföräldern då, medans ev nya syskon där har det. Det känns ju inte kul för barnet isåfall, det måste man ju förstå. Barnet känner sig då mer och mer som en främling hos umgängesföräldern och tappar den nödvändiga kontakten allteftersom med resten av släkten. En förälder ska alltid acceptera att barn har två föräldrar, mamma och pappa. Båda behövs, lika mycket. Något så självklart, förhoppningsvis kommer de skaka på huvudet om några årtionden då de ser tillbaka på lagar och normer hur det är nu, då det gäller barn till skilsmässoföräldrar och vad ena föräldern, oftast pappan, sätts åt sidan.

Låt barnen själva få bestämma var dom ska bo och vilken förälder dom vill träffa. Det är barnens bästa som ska sättas i centrum inte föräldrarnas.

Svar till LIVSNJUTAREN: Barn kan inte alls bestämma vem de ska bo hos, det är grymt och oansvarigt att försöka få barn att bestämma sådant. De älskar båda föräldrarna och vill inte såra någon, så det måste föräldrarna eller någon utomstående lösa. Sedan är barn väldigt lättmanipulerade. Ok att barn över 12 år, helst äldre, kan säga sin mening om hur de vill ha, då förstår de mer.

Vi vuxna har ett ansvar gentemot barnen, vi uppfostrar och föder dem. Naturligtvis behöver barnen båda föräldrarna lika mycket, annars skulle vi vara tvåkönade och skaffa våra barn på egen hand!

->Wilma, #23, förstår inte hur det kan vara kajkande...? menar du att det är normalt för ett barn att leva med ryggsäck, med ett sådant antagande på ett litet barn antar jag att även du bor med ryggsäcken färdigpackad eller? nog om det

Att vuxna i några få fall inte kan komma överens om umgänge eller vårdnad är allom bekant. Frågan är om det bara skall begränsas till begreppet umgängessabotage då det defacto finns fall och inte ett fåtal av de heller där misshandel har förekommit på den andra föräldern och/eller på barnen, sedan har vi även fallen med incest där lagen som den står skriven idag är ett hån mot dessa barns rättvisa för att inte nämna den andra förälderns rätt till ett liv.

I alla dessa fall dömmer domstolar OCh socialförvaltning ut umgänge ibland över dagen men andra gånger över natt... vilken bild av den sk. rättvisa får dessa barn sig tillskrivet? inte är det bilden av en rättstat, där missdådaren döms en gång för alla för sitt brott, tvärtom de blir ju själva offer om och om och om igen, utan att den sk. rättvisan kan hjälpa dem.
tack för ordet

Sverige är ett uselt land som inte vidtar åtgärder mot allt detta umgängessabotage. Åren går när en mamma (oftast) jävlas med pappan (och barnet förstås) och hindrar barnet på alla upptänkliga vis att få träffa sin far. Men mamman hon fortsätter att respekteras och tillåts "vårda" med fullt ansvar och bestämmanderätt - pappan förblir en perifer figur som betalar utan att få se sitt barn. Inte ett smack gör tingsrätterna, jo möjligen efter sex eller sju års lidande vaknar de upp. SKAM!

Och SKAM på er politiker som inte vaknar upp NUUU! Men ni tycker väl förstås att det är till barnets bästa att de har EN fullvärdig förälder, dvs. en mor. Och att pappan ska betala henne. SKAM!

Lennart Westman FRIS - Föräldrar i Sverige www.fris.just.nu

Cicki:Vad är det som säger att du vet bättre än ett barn. Lätt manipulerat? Det har väl svenska folket varit sen urmines tider av staten, du också. Dina åsikter är rent förtryck av barnen.Självklart så ska man fråga barnen var dom vill bo eller vilken förälder dom vill träffa. Alla barn älskar inte sina föräldrar vid tex sex över grepp. Jag ser ett barn som mer begåvat och talar mera sanning än dig. Såna åsikter som du har kommer från nazi Tyskland. Tänk om barnen kunde tvinga sina föräldrar att träffa barnen mot föräldrarnas vilja, det är samma sak. FRÅGA VARJE BARN VAD DOM TYCKER INNAN NI UTTALAR ER.

Till b,l,a ZEB (11) (27).

Verkar som om du tycker det är Ok att ett barn bor under ett och samma tak med sin Mamma och styvfar och mår bättre av detta än att till detta ha ett helgumgänge eller växelvisboende med sin pappa. Menar du att barnet far illa av detta?Trots sk expertutlåtanden ang växelvisboende mm.För så som jag tolkar dig gäller det alla barn,även i dom fall där bägge föräldrarna kan/vill samarbeta fullt ut.Menar du att alla Umgängessabotage som Är omotiverade är motiverade för att barnen inte ska "kajka" mellan föräldrarna bara för att modern inte vill det av en icke godtagbar anledning?

Krister Jansson

Min sambo är en ledsen pappa, som måste stå ut med ett trilskande ex som styr och domderar och helst vill förstöra vårt förhållande. De har gemensam vårdnad, men det är inte värt mycket idag. Förhoppningsvis blir det bättre i framtiden, men jag förstår män som inte törs skaffa barn, mammorna kan ju sågott som ta barnen hur som helst! Många ljuger och ar till vad som helst för att få som de vill. Jag hoppas lagen tänker mer på barnen snart, och deras behov av TVÅ föräldrar.

Svar till LIVSNJUTAREN: Du vet inte vad du pratar om och kan inte ha någon som helst erfarenhet av det vi diskuterar. Eller helt enkelt så kanske du inte är så intelligent? Läste du mitt förra svar? Det är grymt att låta barnen bestämma, det är klart att de kan ha en åsikt som vägs in, men det är föräldrarnas ansvar att besluta sådant åt små barn. Barn blir ledsna och känner dåligt samvete av att välja bort en förälder. Vad är det sedan för skitsnack om nazityskland? På vilket vis är mina åsikter förtryck mot barnen? Det är ju tvärtom! Jag rasar mot förtrycket mot dem och att de oftast förvägras rätten till den ena föräldern genom att den andre förstör! Sådana som du tillhör de som förtrycker eller inte förstår något.

Till Zeb: Är inte du riktigt klok? Det fungerar jättebra med växelvist boende! Eget rum, egna kläder och egen säng på båda ställena ger barnet en möjlighet att känna sig hemma hos både mamma och pappa. Det är många som har det så, och mår bra av det. De som växt upp med växelvist boende tycker i nästan alla fall att det varit toppen! Varför ta upp kriminella föräldrar som exempel? Det vi pratar om handlar ju om vanliga mammor och pappor som inte vill något hellre än att vara med sina barn, och även barnen med dem. Barnen älskar både mamma och pappa lika mycket i normala fall, och för att få träffa släkt på båda sidor och få en trygg relation till båda så är växelvist boende det bästa för barnen. Basta.

Jag läste texten ovan av Krister Janson. Tack Krister, detta är något som samhället verkligen måste ta tag i. Jag själv har precis råkat ut för nästintill allt det du nämner i ditt inlägg. Under mer än sju års tid har jag kompromissat, disskuterat, försökt att hitta lösningar på umgänges frågan. Nu har det gått så långt att jag knappt orkar umgås med mina egna barn. Det ger mig avsmak att jag reagerar på detta vis men jag känner mig så maktlös. Jag har blivit granskad av Polisen, Sociala, Barnpsyk, anklagad för barnmisshandel, blivit utsatt för ryktesspridning osv.osv. och inte minst av barnens mor blivit svartmålad och baktalad inför barnen.

I alla instanser har jag blivit misstrodd, förutom hos polisen. Våra tidigare gemensamma vänner har slutat att hälsa på mig. De är övertygade om att jag är en "skum typ". Jag har försökt att få upprättelse men det är helt omöjligt. De vänner jag hade sedan barndomsåren har jag kvar och de har fortfarande förtroende för mig.

Det värsta med allt det som har hänt är att min nya familj drabbas så hårt. Dels för att jag aldrig kan vara säker på att jag kommer att ha barnen på avtalad tid eller inte. Och inte heller hur många barn som kommer. Det gör det väldigt svårt att planera sin ekonomi, inköp och annat som man behöver planera.

Tack för ordet...

Jag läste texten ovan av Krister Janson. Tack Krister, detta är något som samhället verkligen måste ta tag i. Jag själv har precis råkat ut för nästintill allt det du nämner i ditt inlägg. Under mer än sju års tid har jag kompromissat, disskuterat, försökt att hitta lösningar på umgänges frågan. Nu har det gått så långt att jag knappt orkar umgås med mina egna barn. Det ger mig avsmak att jag reagerar på detta vis men jag känner mig så maktlös. Jag har blivit granskad av Polisen, Sociala, Barnpsyk, anklagad för barnmisshandel, blivit utsatt för ryktesspridning osv.osv. och inte minst av barnens mor blivit svartmålad och baktalad inför barnen.

I alla instanser har jag blivit misstrodd, förutom hos polisen. Våra tidigare gemensamma vänner har slutat att hälsa på mig. De är övertygade om att jag är en "skum typ". Jag har försökt att få upprättelse men det är helt omöjligt. De vänner jag hade sedan barndomsåren har jag kvar och de har fortfarande förtroende för mig.

Det värsta med allt det som har hänt är att min nya familj drabbas så hårt. Dels för att jag aldrig kan vara säker på att jag kommer att ha barnen på avtalad tid eller inte. Och inte heller hur många barn som kommer. Det gör det väldigt svårt att planera sin ekonomi, inköp och annat som man behöver planera.

Tack för ordet...

Om vi bortser fr olämpliga människor som helst kanske borde steriliseras, utan ser till den stora skara "normala" föräldrar som skaffar barn, gemensamt, hur vi än vänder och vrider så måste både mannens spermier och kvinnans ägg till för att skapa en ny människa. Den nya människan är skapad av två, som är jätteglada över sitt barn och älskar barnet/barnen mest i världen, mer än partnern och mer än.. ja allt! Rätt som det är efter kanske flera år, ibland mycket snabbare, så upptäcker de att de kan och vill inte leva med varandra, utan bestämmer sig för att separera.

Föräldrarna flyttar inte långt ifrån varandra för barnens skull och barnen får eget rum, säng, leksaker och andra saker i båda hemmen, och lekkamrater. Om de vill kan de plocka med sig grejor emellan och de kan åka lite som de vill mellan hemmen ju äldre de blir.

Ni kan se det som om ni har två hem, en stuga en bit bort som ni är ofta i. Inte känns det "borta" då?

Så här vet jag flera barnfamiljer som som valt att ha det för barnens skull, och det fungerar utmärkt! Jag känner 2 av familjerna väldigt väl och är granne och barndomsvän med mammorna som för övrigt är syskon. Alla är nöjda, mestadels barnen. De har fortfarande sin biologiska mamma och pappa kvar! (Äv nya "plast"föräldrar)

Sedan finns det föräldrar som med alla medel vill jäklas med sitt ex, och då spelar det ingen roll om barnen blir lidande, och det måste stoppas! Papporna kan sällan "jäklas" med mamman genom barnen, (förutom extremfall/misshandfelsfall då, som är fel!) det han oftast kan få och kräva är vanligt umgänge, medans mamman kan frånta pappan växelvist boende mm bara för att jäklas. Är det rätt? Mammors lögner godtas mycket, mycket mer än pappors, pappor måste oftast överbevisa sina påståenden och ibland räcker inte ens det, det är det vi måste komma åt. Enligt mina erfarenheter så ljuger inte män lika mycket som kvinnor, utan är de bekymrade över barnets hemmamiljö hos modern måste det tas på allvar! Alla ska tas på allvar! När ska barnen skonas från att bli inblandade i vårdnadstvister? Om man ger båda föräldrarna samma möjligheter så tjänar ingen på att "blanda in" barnen i onödan!

Svar till Zeb (27): Det är inte onormalt att föräldrar separerar, nej. Om de bor nära varandra är det helt ok för barnen att ha två hem, så har många i dagsläget och de som haft det som små lovordar den lösningen. För på så vis så får ju barnet ha kvar båda föräldrarna efter skilsmässan! Inte bara en förälder och en som man hälsar på, ibland, som man på så vis blir mer och mer främling inför. Naturligtvis finns det mammor som inte kan ta ansvar över ett barn, likväl som det finns pappor som inte kan det. Enda anledningen till att många fäder väljer att inte ta ut barnledigheten är nog ekonomin och att bebisarna ammar. Även om de inte ammar så tjänar familjen oftast på att fadern jobbar och mamman stannar hemme, men det är bara där skillnaden bör vara, de första månaderna. Sedan är kvinnor och män lika viktiga och duktiga på att ta hand om barn, men många pappor tillåts inte! Vilken snedvriden mansbild många barn växer upp med idag.

vaddå "mammor som glömt ta p-piller" för att sen kräva pappan på pengar... Sicket skitsnack!! Man är väl ändå TVÅ om att få barn?? Vill han under inga som helst omständigheter få barn så får han väl dra på sig ett gummi!? Svårare än så är det inte så kom inte & skyll allt på ena parten!!!

->Krister, även en man kan ha vårdnaden av ett barn, så det slår undan foten på din ensidiga inlägg om att det skulle beröra enbart modern.

Frågan är väl varför vårdnadshavaren vägrar umgänge, beror det p.g.a. våld? incest? hot? att enbart prata om umgängessabotage är att säga att den andra endast är ute efter att göra livet svårt för såväl barnet som den andre föräldern.

Att vårdnadshavaren sedan skaffar sig en ny levnadskamrat hör livet till, dessa skall då agera defacto föräldrar åt BARNET, vara förebilder åt BARNET, om barnet sedan far illa av umgänge med sin andra förälder så skall detta inte genomföras, eller även om ett sådant umgänge hotar den förälder som har vårdnaden.
tack för ordet

Zeb: Krister, även en man kan ha vårdnaden av ett barn, så det slår undan foten på din ensidiga inlägg om att det skulle beröra enbart modern. Krister: Jag vill påpeka att detta jag skrivit berör både och beroende på vem.Att en man kan ha vårdnaden,tror jag nog att du vet att jag vet.Jag har vårdnaden om 4 barn själv.Två av dessa bor med mig.På ett annat ställe kan du läsa om varför jag har en av dom nu.(du vet var) Zeb: Frågan är väl varför vårdnadshavaren vägrar umgänge, beror det p.g.a. våld? incest? hot? Just dom punkterna av orsak behöver vi inte belysa här,dom känner vi alla förhoppningsvis till olämoligheten i.Det är snarare dom som jag ensidigt hänvisar till tidigare som jag vill belysa som finns men som ingen riktigt vill ta tag i.Precis som med barnmisshandel tror/vet jag att denna form av umgängessabotage är vanligare än vi tror,detta onödiga sabotage som även barnen far illa av. Zeb: Att vårdnadshavaren sedan skaffar sig en ny levnadskamrat hör livet till, dessa skall då agera defacto föräldrar åt BARNET, vara förebilder åt BARNET Krister: Även här vill jag säga att det är inte främmande att mamman inte släpper in den sk styvföräldern som en förälder.Även styvföräldern drar sig många ggr för att vara som en förälder fullt ut,för att inte komma i konflikt med ex mamma eller barnen. Denne Känner att det inte är dennes riktiga barn.Detta i sig kan innebära att barnet inte får den uppfostran mm,den behöver.Vet t,o,m att det finns styvisar som "köper in sig hos barnen"fast detta brukar nog dom flesta ungar genomskåda tids nog. Jag är själv sk styvförälder till tre barn. Zeb: om barnet sedan far illa av umgänge med sin andra förälder så skall detta inte genomföras, eller även om ett sådant umgänge hotar den förälder som har vårdnaden. Krister: Är det klarlagt,så självklart inte.Tyvärr är det så att ett barn hos en umgängessaboterande(utan godtagbar anledning) förälder far illa av det umgänge som barnet i tid och otid inte får/får ha.Detta är ju ett sätt som barnet far illa av.Ska man strunta i att fortsätta kämpa för att få till stånd ett normalt umgänge som gör att barnen mår bra.

Till Zeb: Det diskussionen gäller är ju föräldrar som stängs ute från sitt/sina barns liv p.g.a att exet inte känner/vill att barnen ska ha bra kontakt med den sk umgängesföräldern UTAN att det är misshandel, incest o.s.v inblandat. Helt normala föräldrar som älskar sina barn och lider då de ser hur barnen antingen far illa hos boendeföräldern eller helt enkelt inte får ta kontakt med sin andre förälder och mår dåligt av det. För det gör barnen naturligtvis då, det är bara ego's som inte inser det. Barnen älskar båda sina föräldrar och vill dela vardagen med båda, det är ju självklart! Ett tryggt hem hos både mamma och pappa är det bästa, är en av dem olämplig på något vis så är det ju annat, men i normala fall om det går så är växelvist boende bäst. Jag vet flera par som har så och barnen mår jättebra, sedan har ju också Torgny Gustavsson kommit fram till att barn med växelvist boende mår något bättre än barn som inte har det. Hur förklarar du det?

Till Zeb: Det diskussionen gäller är ju föräldrar som stängs ute från sitt/sina barns liv p.g.a att exet inte känner/vill att barnen ska ha bra kontakt med den sk umgängesföräldern UTAN att det är misshandel, incest o.s.v inblandat. Helt normala föräldrar som älskar sina barn och lider då de ser hur barnen antingen far illa hos boendeföräldern eller helt enkelt inte får ta kontakt med sin andre förälder och mår dåligt av det. För det gör barnen naturligtvis då, det är bara ego's som inte inser det. Barnen älskar båda sina föräldrar och vill dela vardagen med båda, det är ju självklart! Ett tryggt hem hos både mamma och pappa är det bästa, är en av dem olämplig på något vis så är det ju annat, men i normala fall om det går så är växelvist boende bäst. Jag vet flera par som har så och barnen mår jättebra, sedan har ju också Torgny Gustavsson kommit fram till att barn med växelvist boende mår något bättre än barn som inte har det. Hur förklarar du det?

Till Zeb: Det diskussionen gäller är ju föräldrar som stängs ute från sitt/sina barns liv p.g.a att exet inte känner/vill att barnen ska ha bra kontakt med den sk umgängesföräldern UTAN att det är misshandel, incest o.s.v inblandat. Helt normala föräldrar som älskar sina barn och lider då de ser hur barnen antingen far illa hos boendeföräldern eller helt enkelt inte får ta kontakt med sin andre förälder och mår dåligt av det. För det gör barnen naturligtvis då, det är bara ego's som inte inser det. Barnen älskar båda sina föräldrar och vill dela vardagen med båda, det är ju självklart! Ett tryggt hem hos både mamma och pappa är det bästa, är en av dem olämplig på något vis så är det ju annat, men i normala fall om det går så är växelvist boende bäst. Jag vet flera par som har så och barnen mår jättebra, sedan har ju också Torgny Gustavsson kommit fram till att barn med växelvist boende mår något bättre än barn som inte har det. Hur förklarar du det?

Jag tycker min far uppfostrat mig och tagit hand om mig lika bra eller kanske bättre än många mammor skulle gjort. Vad spelar det för roll om man är mamma eller pappa? Helst ska man ju vara hos både mammsen och pappsen, om de är separerade så borde det väl gå att ordna att man är hos båda regelbundet, gärna lika mycket.

Det finns inga band som är starkare än de biologiska om båda föräldrarna varit närvarande i barnens liv kan ingen annan ersätta någon av dessa . Sen kan man knyta band med andra vuxna . I alla normala familjerellationer betyder de biologiska banden mest . Det är därför adopterade barn gärna vill leta upp sina biologiska föräldrar när de blir vuxna . Sen finns det alltid undantag och jag har sett längrefram i denna disskution att du gärna vill dra upp extremfall .Lagar ska inte baseras på det extrema utan på det normala . Barn har behov av bådasina biologiska föräldra , de har rätt att älska båda utan reservationer och ingen ska/får förvägra dem denna rättighet .

Barnen ska själva bestämma vart dom ska bo och vilken dom vill träffa, det är barnens bästa.

Det är en skyldighet mot alla barn att se till att kämpa för att lagen ändras, från och med att barnet avlats, och ett liv börjar gro, så har barnet en mamma och en pappa. Blodsband som borde skyddas med lagens hjälp.

Ingen förälder ska kunna ta ifrån barnet att det har två föräldrar, och inte kunna neka barnet ett stort umgänge, delat umgänge, med båda. OM det inte finns anledning förståss, som t.ex misshandel.

Det bästa om det går, är ju att föräldrarna om de separerar tänker på barnet och ser till att bo nära varandra och försöka anpassa jobben så att de kan ta ansvar för sitt barn, och ha växelvis boende. Då barnet blir större har det alltså två trygga hem att åka emellan som de vill. Kanon! Innan barnet är tre år bör man inte ha växelvist boende men ett stort umgänge.

De som inte har erfarenhet av växelvist boende ska inte uttala sig, för jag vet flera som har det och det är kanon, barnen MÅR BRA, och de är trygga.

Tack för ordet. Wilma.

Calle skrev: "Lagar ska inte baseras på det extrema utan på det normala . Barn har behov av bådasina biologiska föräldra , de har rätt att älska båda utan reservationer och ingen ska/får förvägra dem denna rättighet "

Håller med, exakt!

Allt umgänge går att reglera med hjälp av soc, om föräldern får ett umgänge med barnet den vägen så är det socialens sak att se till att umgänget kommer tillstånd, med polishämtning om så är. Orsaken till varför umgänget inte tillstås av soc är väl mer intressant i dessa fall eller? detta sk. umgänges sabotage måste ju fortgå med socialens goda minne?

->Christina, vad Torgny har eller inte har kommit fram till är inte kutym ännu. Till dess det är det så gäller även den gamla utredning so gjordes som sade att barn far illa av att åka alltför tätt mellan två vuxna personer som pratar skit om varandra med barnet som en katalysator emellan, tänk själv hur ett sådant umgänge i det loppet påverkar barnet, vad avser dennes mentala utveckling och verbala utveckling. Att sedan en tyckare tycker annorlunda är en sak
tack för ordet

Vårdnadslagarna är nog den värsta diskriminering som förekommer idag, mamma räknas alltid som förälder nr 1, och pappa nr 2.

Det är konstigt att vi tjejer ska låtsas vara så riktiga idag, när många, många av oss är så fruktansvärt ego.

Barnen behöver båda föräldrarna i lika stor omfattning.

Christina hur vet du det , har du frågat alla barn. Varför säger du inte att alla arbetslösa ,handikappade ska gasas i hjäl, det är ju samma sak. Jag tycker att det bästa för dig är att vara på en psyklinik.

Mamman föder barnet och har mammans lukt i sig , själklart så ska barnet bo hos mamman.

Till Zeb:

Allt umgänge går inte alls att reglera med sos, det är skitsnack! Om man gjort allt så ska man alltså ta till polis menar du.... Tycker du att det är så lämpligt med polishämtning då? Det far definitivt barnen illa av!

Det finns många fäder som avstår, för barnens skull, även om polishämtning är enda utvägen. Ett till exempel på att många fäder är försiktigare och mer måna om barnen än de mödrar som drar det så långt.

Sedan är ju faktiskt Torgny Gustavsson's utlåtande ett expertutlåtande, han är faktiskt barnpsykolog, varför förringar du hans slutsats?

Svar till LIVSNJUTAREN, inlägg 51:

Snacka om att prata strunt och spåra ur, kan du inte föra en normal,vettig diskussion? Du måste vara väldigt instabil som vräker ur dig sådant.

Du menar alltså att det är bättre att gasa ihjäl barnen än att de bor med pappa?

Hoppas inte att du har barn, stackars dem isåfall. Nu har du verkligen visat ditt rätta jag!

Förstår att du inte skriver ut ditt rätta namn, det törs du väl inte då du skriver så sjuka saker!