Söndagen letade jag efter mina vänner sedan förra året, jag fann en av dem. Ödet med solstolsuthyraren vet jag inte, trots att jag frågade runt kring den plats han hade sina stolar och de nya solstolsuthyrarna kunde inte ge besked. Sedan gick jag en promenad ovanför stranden och tog några kort på den bit av Patong som Tsunamin skadade. Det snickrades och röjdes för fullt och det dröjer nog inte länge förrän allt är återställt.
Stranden var fin och iordninggjord. Först hade myndigheterna tänkt sig en orörd strand, utan solstolar. Men en solstolsuthyrare berättade att de gemensamt gått till myndigheterna och protesterat och menat på att turisterna vill ha solstolar och framförallt parasoller. Så rätt så. Parasoll är ett måste, annars bränner solen upp en direkt. Den är så stark att jag som låg under parasoll de dagar jag befann mig på stranden ändå blev brun, men utan att bränna mig. Solskydsfaktor 4, men de flesta såg jag hade 18-25, men det verkar vara lite overkill tycker jag.
Morgonkonsert från hotellbalkongen, Morgonkonsert.mov.
Redan på måndagen for jag ut på en snorkeltur till Coral Island. Jag åkte med Kon-Tiki, som har svensk- och dansktalande guider. Dessutom är det ett företag som jag vet, sedan förra resan, alltid har bra och fungerande utflykter. Det mörka i vattnet är korallrev. Fyra timmar i vattnet ger lite svampaktiga händer. En ung kille kom in stolt som en tupp med sin nya båt i viken och visst var den vacker.
Tisdag och onsdag hårt arbete i solstolen. Lunch bananer, varje dag – av min favoritstrandförsäljare givetvis. Mina sandaler gick sönder och att laga dem med silvertejp gick inte så bra.
Utsikten från solstolen, Vagorna.mov.
Elledningarna fascinerade mig. Vilka dragningar. Det skulle inte vara ok här hemma.
Lite kulturell var jag också, med besök i tempel och en rundresa runt nästan hela Phuket. Besök i ett buddistiskt tempel (Chalong). Buddisttemplet hade ett relikskåp där två av Buddhas tänder förvarades. Många statyer av tre munkar, i vax, på tavlor och statyer som människor köpte bladguld och satte fast på. I templet, bland oss turister, fanns troende buddister som tände lyckoljus och rökelse, bad sina böner och klockan elva smattrade det till (Tempel.mov) och det skulle tydligen vara signalen för munkarna att nu var det lunchtid. Guiden berättade mycket om just munkarna och hur de lever och det var intressant. Sandhögen? Människor donerar sand, numera kanske lite mer symboliskt.
Mycket elefanter fanns det runt om templet. Elefanter gillar jag.
Kinesiskt tempel
Höjdpunkten, i bokstavlig mening, var utsiktsplatsen vid Kata, där tre i princip orörda stränder kunde ses ligga som ett pärlband. Efter det besökte vi en gummiplantage, mycket slit för lite ersättning. De jobbar mellan ett på natten och fram på morgonen, i mörkret med karbidlampor. Bara det att osa in dessa ångor gör att de lever i snitt fem år kortare än icke-plantagearbetare. Har de ingen egen mark utan arrenderar går hälften av den lilla förtjänsten till markägaren.
En liten elefantridtur hanns med, men elefanterna var inte välskötta och den lilla elefantbabyn som stod fastkedjad i en snäv kedja tyckte jag synd om.
Jag som aldrig ens suttit på en häst skulle givetvis testa att rida på en buffel.
Linda, en dresserad apa som hämtar kokosnötter. De är värda en hel del, för dem som har råd att investera i en sådan.
Bilder från ett över hundra år gammalt kinesiskt hus där många filmer spelats in och möbleringen är i det närmaste intakt med när huset byggdes. Inomhus fanns en fiskdamm. Ovangör fanns inget tak. Det måste vara en förunderlig känsla när det regnar.
Lunch, där myrorna var ett pittoreskt inslag på lunchbordet – men maten smakade bra.
Tyvärr lite vid sidan om fick jag se tupparna i små burar och en förfrågan gav vid handen att javisst - de användes till tuppfäktning, fast det egentligen är olagligt. Vi avslutade i en underbar trädgård med många blommor och en liten ananasplantage. Den muslimske guiden var bra och svarade på alla mina dumma frågor, på mina svengelska frågor ska jag kanske säga. Men jag förstår engelska bättre än vad jag kan tala (ringrostig), så det var nena problemas.
Lördagen var det dags för snorkling igen, Racha Yal. Stranden var inte mycket att ha, men bland korallerna fanns mycket att se. Det var här jag såg leopardhajen.
The house of the spirit. Hur många sådana här små hus som helst kan ses. Överallt. Olycksdrabbade vägsträckor kan vara fullsmockade med små hus.
Rafting & Trekking. Denna dag var helt fantastisk. Otroliga upplevelser i naturen. Först en elefanttur, sedan en uppvisning av babyelefanter och sedan avslutningen var hur kul som helst. Iförd hjälm och flyväst åkte jag och två tjejer från Australien i en flotte nedför en vilt forsande flod. En av tjejerna ramlade ur, men vi fick upp henne igen. Det var att hålla i sig som gällde.
The Beach, en två-dagars tur med båt, vi snorklade vid flera tillfällen (Maya, Bamboo, Koh Hong) och landade på Railey beach och övernattade där. Där satt vi och inväntade solnedgången, tyvärr var det lite disigt i horisonten.
En grotta, där tyvärr Tsunamin tog statyn, men fortfarande besöker fiskarna denna heliga grotta innan de beger sig ut på sjön. Lite mycket penissymboler? Det fanns mycket grottor att utforska.
Den berömda James Bondklippan.
En bild säger mer än tusen ord. Detta var strax innan vi skulle lämna Krabi och åka tillbaka till Patong.
Sista dagen kom Lee med en knippe bananer hon ville att jag skulle ta hem till B. Ja, de klarade resan och vi mumsade bananer i ett par dagar. Dessutom gav hon mig ett halsband för hemresan, jag skulle inte få ta av mig det förrän jag kom hem. Det skulle ge mig tur, vi hade talat om några dagar tidigare om min flygrädsla.
Detta är ett par man inte får tala illa om. Vi kan kritisera vår kung och hans familj. Men ajabaja om någon kritiserar Thailands kung och hans familj.
Elefanter finns det gott om, detta en staty utanför ett shoppingcentrum.
Lite udda turistminnen klara att packas ned i resväskan. En kokosnöt från Rayal Beach, några stenar från Koh Hong och några nötter.
Så här ser Cashewnötter ut när de växer i träden. Frukten är ätbar, lite syrlig. Nöten tas bort från frukten, kokas, torkas, det hårda skalet klyvs av kvinnor som knäcker tusentals skal om dagen för en ringa penning, sedan rostas nöten och till slut tas det kvarvarande tunna skalet bort.
Svenska skärgården är vacker, men det är den även i Thailand.
Jag hade dem bredvid mig hela dagen en dag och jag var ganska så irriterad på de gamla gubbarna som hade mig sig ett lass unga snygga tjejer. Tjejerna såg mindre roade ut, bakom ryggen på gubbarna.
Egen bensinkedja :).