Advokaten är tvistens vinnare
Lennart Westman - nätgruppen FRIS debatterar

I en debattartikel på sidan tre i Expressen den 31/10-00 anklagar Lennart Westman Advokatsamfundet för att strö salt i klienternas sår. Lennart Westman är grundaren av nätgruppen FRIS - Föräldrar I Sverige - FIS torde kanske vara en mer logisk förkortning? Artikeln börjar skarpt med ett uttalande av Lennart Westman om att den onda cirkelns kretslopp drivs av diskrimineringen av barn och tvistande föräldrar, vars bedrövelse skapar jobb för utredare, socialarbetare, psykologer och advokater.

Ska vi ta det från barnets perspektiv ska vi nog tacka högre krafter att dessa människor finns och uför det jobb de är ålagda att uföra. Barnen vore helt rättslösa om inte utredare, socialarbetare, psykologer och advokater utförde sitt jobb. Det är ett direkt omyndighetsförklarande av våra myndigheter och rättsväsende att påstå annat. Det är ett bra skyddsnät men ibland lite grovmaskigt kan tyckas, det har många kvinnors berättelser gett mig vid handen. Men ingen kan förneka att de resurserna behövs och väldigt få misstänker nog att de väljer dessa yrken i rent vinningssyfte. Däremot anser jag att mer resurser bör läggas på utbildning och förstärkning av dessa resurser.

Jag har hört hårresande historier om hur ett samarbetsavtal kan gå till. Jag får hoppas att det är undantagen som bekräftar regeln. En kvinna som blivit misshandlad och utsatt för mordförsök av sin ex-make tvingades att sitta i samarbetssamtal med mannen och under samtalets gång hotade han henne med - jag ska döda dig din djävel samtidigt som samtalsledaren mässade om att gemensam vårdnad är det bästa för barnet. Detta ska ingen behöva uppleva!

Samtidigt längre fram i artikeln kräver Lennart Westman att föräldrar ska vara lika inför lagen - att såväl pappa som mamma erkänns som vårdnadshavare vid barnets födelse (direkt olämpliga föräldrar borträknade). Här återkommer begreppet olämpliga föräldrar, vilket inte definieras vidare. Vad är en olämplig förälder? I en tidigare debatt har Lennart Westman indikerat att det ska avgöras av rättsväsendet. Fine! Men då kanske sagda utskällda yrkesgrupper utredare, socialarbetare, psykologer och advokater behövs? Vad avses med en olämplig förälder? En förälder som idkar incest/pedofiler? I Norra Magasinet som sändes i augusti i år angavs att c.a var tionde kvinna som barn har blivit/kommer att bli utsatt för detta. Lägg då till de killar som råkar ut för detsamma. Detta ger vid handen att redan här kan c.a 10% sållas bort som lämpliga. Eller?

Att misshandel är vanligt vet vi i förhållanden och att barnmisshandel förekommer är heller ingen nyhet. Är dessa föräldrar olämpliga? I en undersökning som presenterades i DN hade fyra kvinnor av tio utsatts för våld och/eller hotats med våld. Förrförra året dog 32 kvinnor, misshandlade och mördade av sina män/makar/sambos. Var 20:e minut misshandlas en kvinna av sin man/maka/sambo i Sverige! I snitt då 72 misshandelsfall om dagen! Hur många av dessa män (ja - tyvärr är merparten män) räknas som olämpliga? Alla psykiskt sjuka föräldrar? Alla föräldrar som är psykopater? Ja, man kan fortsätta men summasummarum måste ändå bli att det finns en och annan olämplig förälder och kanske det bara är bra att utredare, socialarbetare, psykologer och advokater gör sina jobb?

Lennart Westman nämner att en vårdnadstvist kan sluta på en kvarts miljon i advokaträkning, efter år av kamp mellan föräldrarna. Det stämmer säkerligen. Men Westman nämner inte att det ofta är männen som står för dessa långdragna tvister. Män som inte kan acceptera tingsrättens dom, fast den ofta för oss lekmän är solklar vid en genomläsning av opartiska ögon. De drar tvisten vidare till Hovrätt och ofta sedan till Högsta domstolen, ändlösa varv efter varv kan det ibland tyckas. Westman nämner att en vunnen process ger mer jobb, vilket i sig är motsägelsefullt. Jag antar att han avser att en vunnen process med automatik MÅSTE överklagas av den i domen förfördelade parten? Ibland kanske en liten stunds eftertanke och lite pillande i naveln kan få en och annan att betänka - är mitt processande till gagn för barnet? En fråga som kommer med automatik är om inte många av dessa långdragna vårdnadstvisterna drivs av sådana som kanske inte är lämpliga föräldrar? För jag köper då sannerligen inte resonemanget att det bara är hämndlystna mödrar (läs umgängessaboterande dito) och vinningslystna advokater som har _hela_ skulden.

Han nämner en advokat som uppmuntrade sin klient att sabotera umgänget mellan motparten och dennes son - det ledde till en fällande dom i länsrätten. Efter att ha läst Westmans egna, flera hundra sidor, långa domstollsprotokoll/utredningar drar jag slutsatsen att han skriver om sin egen process han har drivit i flera år vid både Stockholms tingsrätt samt Handens tingsrätt och om jag inte missminner mig så är den uppe i Hovrätten nu. Hans egen rättegång är inte normgivande som tur är och borde kanske inte användas som argument i hans artikel?

Att advokatsamfundet rekommenderar 6 månader i sitt remissvar kan kanske ha sin förklaring i deras erfarenhet av dessa *långbänkar*? Att staten skulle minska antalet vårdnadstvister - läs kostnaderna - genom att införa AGV för ogifta är en sanning med modifikation. Det bör finnas en tids eftertanke för detta beslut och bäst vore ju om det blev kvar i det gamla, dvs att fadern skriver på ett papper gemensamt med modern om att de ska ha gemensam vårdnad i samband med faderskapserkännandet. Antalet vårdnadstvister/fall för samarbetssamtal kommer förmodligen att öka istället för att minska om AGV för ogifta klubbas igenom med eller utan 6 månaders fördröjning.

I vissa fall kanske eftertanke behövs. Tänk om en kvinna blir gravid av en våldtäkt men av religiösa skäl inte vill göra abort. Ska våldtäktsmannen med automatik få gemensam vårdnad? Är han en av dem som kan kategoriseras som olämplig förälder? Ta scenariot - en kvinna som lever i ett samboförhållande med misshandel i bilden och är på väg att bryta sig ut. Ska hon hindras av att mannen som kanske försökt döda henne ska ha gemensam vårdnad med det barn som väntas? Risken finns att aborterna kommer att öka drastiskt, i vissa fall i ren desperation från kvinnans sida. Jag är övertygad om att de flesta män inte ser agerandet med att skriva under ett papper som nu särskilt besvärande, speciellt om de är medvetna om att det finns en problematik likt de exempel ovan.

FRIS kräver att nuvarande konfliktdrivande system ska skrotas. Men är det ett konfliktdrivande system? De flesta hanterar ju detta med bravur. Det finns vedertagen statistik från SCB på att 93% av alla separerade barn till gifta föräldrar har föräldrarna gemensam vårdnad om. Och gällande barn till separerade sambos var siffran 81%. I Sverige separerar ungefär 30 000 föräldrapar (1998) varje år, vilket innefattar runt 50 000 barn. De flesta av dessa par lyckas, trots sin separation, lösa frågan angående vårdnad, boende och umgänge själva, andra med hjälp av samarbetssamtal.

Frågan kommer då med automatik vad felas i de andra fallen? Att bolla med begrepp som umgängessabotage utan att utreda hur utbrett det är samt vad som föranleder det faktum att föräldrarna inte kan samarbeta i vårdnadsfrågor är inte seriöst. Det är alltid två som träter är ett gammalt slitet uttryck. Varför kan de inte samarbeta? Vi måste utgå ifrån att det faktiskt är ett verkligt problem att föräldrar inte kan enas. Problem i samarbete kring barnen är sällan så enkelt att det bara rör sig om skilda uppfattningar utan är oftast mycket djupare än så. De verkliga förlorarna är barnen. Barnen hamnar i de fall samarbetsproblem uppstått mitt i en djup konflikt som ofta fortgår genom hela barnets uppväxt om inte problemen kan lösas på ett för alla adekvat sätt - och det är här utredare, socialarbetare, psykologer och advokater kommer in i bilden.

FRIS kräver ett stopp på det eviga utredandet om vem av far och mor som är bäst lämpade att vårda barnen. Jag tror att barnen gynnas av att det utreds på ett, för barnets bästa, adekvat sätt. Ett par som kommer överens i samråd drabbas inte av detta eviga utredande. Ingen utreder för utredandets skull. Någon/några styrmedel måste vi ha i samhället för att sålla bort de, som Westman nämner, direkt olämpliga föräldrarna. För de finns! Även inom Westmans egen nätgrupp likt överallt i samhället.

Mänskliga rättigheter som ju detta i botten handlar om ska inte behövas utredas år efter år skriver Westman. Mänskliga rättigheter för vem? Ur barnets perspektiv är det bara bra om de utredningar som krävs utföres av utredare, socialarbetare, psykologer och advokater.

Det är barnet vi måste ha i fokus.

Jämlikhet uppnås inte med papperslagar.
Barn bryr sig inte om papperslagar.
Man äger inte sitt barn.
Det är en gåva som måste förvaltas väl.
Barnens rätt är inte alltid synonymt med föräldrarnas rätt.