« Vuxenmobbloggare | Startsidan | Sträckläsning »

28 januari 2006

13 gick ned sig i isen

Jag har sett dessa fullt munderade issportare, både i morse och förra lördagen. Vid båda tillfällena var de uppspelta och såg fram emot isfärden. Förra söndagen åkte jag med dem hem med några av söndagsåkare och de var helt lyriska efter en hel dag på isen, de var med andra ord verkligen sportiga ;-). De pratade dock om att isens kvalité var det lite si och så med.

Men de som åkte ut i morse är nog inte lika uppspelta nu på hemvägen. En svår olycka har inträffat bekräftar ordföranden för Stockholms skridskoseglarklubb (SSSK). Tretton personer i vattnet, varav inte än har hittats och tre personer har fått livshotande skador. Jag hoppa de tre skadade lever och att de hittar den tredje, mina tankar far till deras familjer.

Jag är en fegis. Jag går aldrig ut på isen. Jag missar säkert mycket roligt, men jag är lika rädd för isen som för att flyga. Flyga måste jag göra ibland, men ut på isen kan inget tvinga mig till. Ja, såg jag någon som ramlade i en vak skulle jag väl försöka vara behjäplig, krypande sista biten och hoppas att det är en van isåkare eller ispromenerare så för de har rätt utrusning. Pikar, pipa och en plastgrunka att slänga i väg mot det håll hjälpen är på väg.

Dock hoppas jag att jag slipper.
Jag undviker sjöar vintertid.
Inte en en strandpromenad lockar.

Men snart kommer våren och med solen och då vaknar "fisken" i mig. Jag är som ett vattendjur, när både vatten och utetemperaturen är dräglig.


// Annica Tiger

Annica Tiger januari 28, 2006 08:33 EM

Kommentarer

Kerstin, vilken tur att din pappa inte åkte med. Livet är förunderligt.

Klimakteriehäxan, ungefär som jag gör.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: januari 29, 2006 07:02 EM

Jag finns antagligen till enbart för att min pappa inte fick följa med ett gäng på fyra grabbar som skulle ner och åka skridskor på sjön. Alla fyra gick igenom isen och omkom. Så små tillfälligheter kan ens liv bero på. Pappa berättade hur arg han först hade varit att han inte fick följa med, och hur tacksam han sedan var över förbudet.

Skrivet av: Kerstin datum: januari 29, 2006 02:33 FM

Man SKA vara rädd för isar. Fråga mig, som gått igenom en gång. Kom upp igen, fattade aldrig hur. Har skrivit om det, under rubriken "När isen ligger", på min blog.
I dag går jag aldrig ut på isen hur tjock den än sägs vara. Tittar förundrat på alla de som gör det, med varierande utrustning och isvana.

Skrivet av: Klimakteriehäxan datum: januari 28, 2006 10:37 EM